Bloms Krönika
Det är skillnad på kraft och kraft!
Nu syftar jag till olika hundrasers storlek och styrka. Normalt är jag ute och rastar vår Skorpan, en jack russell-tik som väger cirka fem kilo. Men en terrier är en terrier med allt vad det innebär. Här är det inte tal om att vika ned sig.
Har man tron om att vara störst och starkast måste det visas och markeras. Men med Skorpans matchvikt på fem kilo är det inte så svårt som hundförare att hålla mot.
I veckan fick jag uppleva motsatsen. Under ett reportage-uppdrag fick jag frågan från intervjuoffret om jag kunde rasta deras unga boxerhane. Det var bråttom och hundens ägare var upptagen med kunder.
Jag svarade ja, utan att veta vad jag gav mig in på. Här fick jag veta skillnaden mellan fem och trettio kilo hund. Boxern visade sig vara ett muskelpaket och med en energi som skulle kunna driva ett mindre kraftverk.
Vi inledde promenaden i centrala Västerås och boxern var mer i luften än på marken. Jag försökte vara tuff och bestämd men det var inte jag som bestämde. Det fattade jag ganska snabbt och försökte styra mot närmaste park.
Då hände det som inte fick hända: Vi skulle korsa Stora Gatan och plötsligt var hunden lös. Under sina krumbukter hade han lyckats komma ur halsbandet. Jag frös till is och hann tänka tusen tankar. Den värsta handlade om att hunden blev överkörd av en buss. Jag såg synen framför mig när jag kom tillbaka till husse och matte med tomt koppel.
Instinktivt skrek jag stanna, med en röstvolym som var både hög och panikartad. Effekten uteblev inte. Människor runt oss stoppade upp och undrade vad som var på gång. Men det bästa var att hunden frös till is ett kort ögonblick. Tillräckligt för att jag skulle hinna kasta mig fram och få grepp om halsbandet.
Knäsvag, lätt darrande och med kopplad hund vandrade vi iväg till parken. Hunden gjorde sina behov och jag kunde lättad återlämna en välmående hund till sina ägare.
Nästa gång ska jag först besikta hunden innan jag svarar ja på frågan om jag kan rasta den.
Ha nu en fortsatt trevlig helg!