Passar på att göra som cyklisterna i Girot ta en vilodag - idag också... Gårdagen förgylldes med för tidigt firande av undertecknads uppkommande födelsedag, tårtkalas med andra ord... Good times were had!

Det är väl egentligen inte som så att jag skulle vilja ha en vilodag idag också, men av rent praktiska skäl blir det så. Det sköna är att jag inte på nå´t sätt krisar över sådant längre på samma vis som jag skulle kunnat göra mitt uppe i brinnande löparsatsning.

Hursomhelst, för er som inte såg avslutningen på gårdagens etapp av Girot ni missade något, där Italienaren Matteo Rabottini kört en heroisk etapp och med 400 meter kvar blev upphunnen av spanjoren Joquim Rodriguez som per omgående gick om. Rabottini såg då ut som en slagen man, men dröm om min förvåning när han hakade på i fortsatt sittande position och sedan kunde sega sig förbi och välförtjänt vinna etappen... Behöver jag säga att dom Italienska kommentatorerna på min webcast var i upplösningstillstånd. Rodriguez behövde inte gräma sig alltför mycket då han återerövrade den rosa ledartröjan... Aja, underhållning på hög nivå på söndagseftermiddagen...

Nog om detta, min egen kropp har fortfarande en rätt grov träningsvärk från backkörningarna i fredags kväll... Bra skit, lite mer styrkeintervaller framöver och det ska förhoppningsvis bli ordning på cyklingen på "platten" också... Backarna som sagt stortrivs jag i... Dessvärre innehåller Västeråstrakten väldigt lute av dessvärre, mer av öppna platta fält och motvind... Men motvind är ju bra träning har jag hört...

Oja, och sedan stundar ju Ozzy (eller Black Sabbath) på stadion på fredag, det ska bli fasiken så najs... Ett städat konsertbesök hursomhelst då jag planerar en (för mig) långrepa med cykeln på lördag.

Lördagkväll och slänger ett getöga på CL-finalen, tyvärr känns det inte så intressant när Man U inte är med så jag kan författa en bloggpost om vad som hänt sedan sist...

I fredags så hojjade jag ut med cykeln till Cykloteket efter jobbet och den blev fixad, missljudet bort, najs... Hann även med att hooka upp med två klubbkamrater för ett gemensamt pass, vet inte vad jag hade förväntat mig av passet men det blev inte som jag tänkt, med 14 mil från dagen innan och 25 på morgonen så var det inte jättelätta ben. Vi körde ut i den bitvis grova motvinden, hamnade i Sandabackarna i Kvicksundstrakten, körde styrkebackar med låg kadens och dra-runt tunga växlar, varvat med rappa backar på lägre växlar med hög kadens... Och som med löpning så är backar min melodi, däremot är jag för feg utför och vågar inte ligga tillräckligt nära utför... Finns att jobba på... Härligt... Efter backarna kände jag att det var lite väl länge sedan jag käkade och energin rann ur mig och jag började skåda pizzor i varje trädtopp... Vid ett stopp fiskade jag upp min godispåse avsedd för kvällen och fick upp en skumbanan och lite annat som jag pulade in och det gav effekt. Sista milen körde vi i jämn hög fart och tro det eller ej men benen kändes bra. Min tripmätare för kvällspasset landade på 93 km när jag kom hem och fick min efterlängtade pizza...

Idag lördag efter avklarad husstädning på morgonen drog jag ut igen, smörväder ute och jag styrde kosan mot Ängsö, var riktigt sliten i benen innan och trodde inte mycket om dagens distanspass och när det dessutom blåste klart mer än jag trott så var jag inriktad på en dag i olflytets tecken... Men till min förvåning så rullade det på riktigt bra, kom in i ett bra flyt hela vägen och orkade med att hantera motvinden fysiskt och kanske främst mentalt. Kom hem och kunde konstatera 84,7 km med ett 31,9-snitt helt solo och i vind, det gör råg i ryggen att träningen går bra... Hade nog kunnat gått riktigt fort idag om jag fått cykla i klunga... Aja, vi spar den till en annan gång....

Nästa vecka blir dessvärre klart mindre cykel då det blir svårt att få till... Men det tar vi då...

Sådär, lite mör(dad) i benen när jag gick upp imorse, en rejäl balja yoghurt och några mackor och sedan halvsovandes klättrade jag i cykeluniformen och drog den vanliga repan till jobbet, blev dryga 25 km där benen bitvis bet rätt bra, men ack så det blåste bitvis. Och jag måste bara reflektera över det där med att orka hålla fart. Igår när vi låg och klungkörde kunde jag emellanåt kolla på hastigheten och konstatera att vi körde i runt 34 km/h och det kändes som om vi var ute och söndagskörde... Att ligga i den farten själv kräver (ännu) mycket mer insats från undertecknad, jag hade svårt att tro innan jag började cykla att man har sådan enorm nytta av klungkörningen...

En annan grej jag förundras över är ju hur sjutton cyklisterna i Giro och alla dom etapploppen för den delen klarar av att kompensera upp för all energi som går åt, jag kan ju själv konstatera att när man är ute och cyklar från morgonen till eftermiddagen så "cyklar man ju bort" lunchen... Lunchen blir det man äter i farten: bars, choklad och tja eventuellt mackor om man skulle stanna för fika. Många frågor.... Så många frågor...

Nåväl, i eftermiddag/kväll blir det en tvåtimmarsrepa, först via Cykloteket för att försöka röna ut missljudet som hörs när jag lägger belastning på pedalerna... Så förhoppningsvis behåller dom inte hojjen, för då spricker hela helgens träningsplaner och jag får bli trädgårdsmästare på heltid... Återkommer om detta...

Lämnar er med ett klipp som var ren inspiration för mig under gårdagens pass, hämtat från förra årets Tour de France där Luxemburgs Andy Schleck gör en enormt heroisk utbrytning, har ni lite under två timmar av erat liv och gillar cykling och inte har sett detta innan kan ni lägga dom på detta... Min frukost igår blev två timmar... Blev lite stressigt att komma ned, men det var det värt, jag hade inspiration...

Sådär en röd dag mitt i veckan, vad kan (när man inte längre kan åka bräda eller springa) vara bättre än att drämma av 140 km i cykelsadeln? Jo att göra det med redan misshandlade ben från gårdagen då jag avverkade 7 + 38 km där det sistnämnda innehöll 5 x 500 m backintervaller, fullt spjäll med högsta växeln... Mjöksyrafest om någon undrar...

Idag då, jo träning var ju planerat och eftersom cykelklubben arrangerade motionslopp/rundan; Västeråscykeln så kunde jag lika gärna cykla det också. Gad i hågen hojjade jag ned i den kylslagna morgonstunden. Väl där slogs jag av den stora nervositeten, shit där var ju mängder med cyklister, alla såg ju grymma ut. Anmälde mig och våndades stort över hur detta skulle gå... Fan, i löpning hade jag full koll, här hade jag ingen... Planen var väl att hojja med klubbkamrater från VCK, men när dom deklarerat 35-snitt över dom 13 milen insåg jag att det vore för tufft för mig i mitt längsta pass (hittils) som cyklist. Nu var det ju inte som så att man skulle få cykla själv eftersom det  var gott om cyklister, hamnade i en bra klunga som under loppet fick lite olika skepnader på grund av stopp och så vidare. Hur som helst rullade vi ut Skultuna, Ramnäs, Virsbo, Ängelsberg, Salbohed, Sätrabrunn, Haraker, Skultuna och tillbaka.

För egen del kändes det riktigt bra hela vägen, kände mig ruskigt stark i backarna kring Ängelsberg och hade inte klungan tjoat åt mig att hålla igen hade jag förmodligen kört hårdare där. Nåväl, från Skultuna och in till målgången var det hårdkörning i motvinden, lite tärd av milen i benen, men orkade ändå trycka på helt okej... Väl i mål lite skitsnack innan man började frysa strykmycket och hojjade hemåt för att krascha i soffan med Girot på datorn... Totalt 14 mil med 29,4-snitt dörr till dörr... Känns lixxom bra...

Sedan lite gräsklipp och service av maskinen som ändå tagit mig dessa 14 mil idag...

Nu är väskan packad för cykelpass imorgon igen... Nu mer soffsoft...!

Tisdagsmåndag... eller tja allt känns hyggligt skumt med en helgdag mitt i veckan (läs torsdag) och sedan tar väl övriga världen klämdag på fredag? Inte undertecknad, it´s all work, work and work... Lyxlirare kostar på sig klämdagar...

Hade tänkt slänga en skopa skit på lite lyxlirare (enligt mig) i ett inlägg, men jag håller nog på det ett tag till. Nu är det positiva vibbar som ska spridas, eller...? Jodå, i dagarna de två har det hamrats styrka på våning 9, idag fick benen sig en duvning, trodde all cykling skulle gjort att jag skulle känna mig stark som fan... Icke då, kändes snarast tvärtom, får nog räkna med fetaste träningsvärken imorgon. Jag som hade tänkt hojja intervaller imorgon kväll, får kanske skjuta det till på fredag istället, hade tänkt att palla med ett distanspass på cirkus 14 mil på torsdag också...

Allt känns ännu så länge helt nytt för mig och som med allt jag tar mig för är jag informationssökare, jag vill veta det mesta om det jag håller på med. Löpning & skateboard vill jag tro att jag i stort sett har stenkoll på... Men inom cykel är jag nollad, därför evigt tacksam för att Alf tog sig tid och besvara massa av mina dumma frågor häromkvällen, sådant är uppskattat.

Yeah well... imorgon går vi in i cykelmode igen... Förhoppningsvis ska benen vara uppfräschade efter lördagens tur nu...

Jahapp, ännu en helg till dom såkallade handlingarna, än rätt bra sådan om jag får säga det själv. Skrev sist att jag våndades över hur hemcyklingen skulle bli, nuväl det fick bli distans eftersom jag ändå ännu bara vågar sula på ett kvalitetspass/vecka och hade ändå 10 km tempo i bagaget sedan i onsdags. Styrde kosan mot Rytterne, Strömsholm, Hallsta och sedan hemåt. Redan vid Örtagården kom det första skyfallet, himmelen öppnade sig å det grövsta och där trodde jag att det var det värsta jag skulle komma att vara med om... ack så fel jag hade. Det upphörde dock och jag fick slicka i mig lite sol innan helvetet bröt ut i höjd med Kolbäck, då var det syndafloden som kom... Det regnade som inget jag varit med om, inte ens under mina år som löpare och tro mig det finns inget hett med att vara cyklist under sådana förhållanden. Vattnet formligen forsade längs ryggen och cykelskorna var chippskodda... Helt galet verkligen, än mer galet att jag höll modet och farten uppe, väl genom Hallsta slutade det hela, tack och lov och jag fick sol och en viss medvid hem och trampade på rätt bra för att återfå värmen... Väl hemma kunde jag konstatera 64 km, hann tvaga cykel lagom innan nästa störtskur, men då satt jag inne och avnjöt en god måltid och friidrott på tv´n...

Lördagen dukade upp för pass med cykelklubben, men vädret visade ånyo upp sig från sin dåliga sida, mulet småkallt och lätt regn gjorde att bara 4 hågade själar dök upp... Nåväl, vi harvade mot Skultuna, Ramnäs, Surahammar, Hallstahammar, Strömsholm och via Rytterne och hem... Hade bitvis en riktigt kämpig motvind där vi iofs hade en bra växlekörning och det är fanimej milsvid skillnad att ligga och köra i grupp mot att soloploga... Från Ramnäs till Strömsholm hade vi vinden i ryggen och plogade på i "cruisespeeds" på 40 km/h+ och det kändes knappt jobbigt, stundtals letade jag högre växlar att peta i bara för att sedan konstatera att jag låg och flöt på den högsta. Ska jag peta i nå´t jag är lite dålig på är att våga gå riktigt när framförvarande när det går riktigt fort, men det kommer. Kände mig dock ruggigt stark uppför... Sedan inträffade dock det jag länge bävat för, nämligen första punkan, paradoxalt att jag bävar för detta men ändå... Jag har ändå genom åren alltid medveten skaffat cyklar som inte haft växlar just av orsaken att slippa just det fipplet vid mekande och här sitter jag idag och är biten av cykling, som i mångt och mycket är en materialsport... Aja, jag är villig och lära och lär mig varje dag på cykeln. Aja, åter till punkan, "rammade" en sten modell större som jag inte såg, den formligen slog sönder slangen både fram och bak. Tur i oturen att jag hade klubbisar med mig som kunde assistera både med mekråd och en extraslang eftersom jag bara hade en med mig själv. Mitt i allt detta hamnade vi i en hagelskur också, mysigt värre... Tacksam för klubbisarnas tålamod och hjälp och 20 minuter senare var vi på väg. Ett stopp på Sportson för att köra på oss mera slangar gjordes och sedan var vi på väg hemåt. Kunde logga in 102 km när jag klev av cykeln hemma och var faktiskt lite mör i benen... Det hittils längsta jag cyklat...

Sammanlagt landade veckan på 31 mil cykel och 2 pass styrka.

Nåväl, ny vecka på ingång... imorgon hoppas jag på lite styrka på lunchen med super-serben...

Snacka om dubbelbottnat, jag satt och suktade så djupt efter regn häromdagen och man får oftast precis vad man ber om och med råge. Nu har regnet i trenne dagar präglat alla mina cykelpass, förvisso har min allergi blivit bättre och det är jag ytterst tacksam för, men igår kväll och imorse kände jag att måttet lixxom var rågat vad gäller att bli dränkt på träningen. Allt detta och sena hemkomster efter träning har resulterat i att min cykel ser ut som om jag varit i Rocklundas mountain-bike spår och dragit en repa och mina cykelskor har inte varit torra på riktigt sedan i onsdags... Helgens projekt är förutom att städa hemma således även att tvaga cykeln...

Nåväl, igår efter en smärre övertid på jobbet kom jag ut, klockan var närmare halv åtta och regnet stod som spön i backen och jag ansåg att om jag fick ihop 30 km en sådan här afton skulle det vara godkänt ihop med morgonens 26 km. Tänkte ta den klassiska repan hemåt över Irsta och Anundshög via Hässlö, drygade dock ut den med att cykla ut på Björnön ändå till södra delarna och vände där. Faktiskt en trivsam väg, och med mer kupering än man hittar någon annanstans i sta´n. Försöker aktivt jobba på att bli starkare att "dra runt" i backarna utan att stå och cykla och hålla en bra kadens uppför. Det där är en hel vetenskap och uppenbarligen väldigt individuellt vilken kadens man funkar bäst i, har inga siffror att delge er där. Men jag tror jag börjar hitta en nivå där jag är hyggligt optimal, sedan skulle säkerligen nå´n expert hävda annorlunda... Aja, tillbaka till spöregnet, sträckan Irsta - Anundshög hade jag vinden i ryggen och den präglas av mestadels utförskörning och jag kunde där ligga på riktigt bra. Beslöt mig för att dryga ut passet med ett varv runt Hökåsen i sista stund, väl där övermannades jag av jordens störtskur... Verkligen konditionsträning när den är som minst glamourös... Dränkt kom jag hem med en tripmätare på 39,8 km, hyftsat för en kväll när man borde setat hemma i soffan...

Imorse, blev det 27 km till jobbet även det i regn, vad kan man vänta... Dock ljummet och skönt ute, så det vore synd att klaga. Hemfärden är oklar, intervaller eller 60-70 km distans? Vad som är klart är att jag och cykeln ska vara hemma och bägge ska vara tvagade till 18.00 då friidrotten börjar på tv... Fredag innebär också en inhumant stor påse smågodis... jajamen...

Höften då? Jotack, den funkar ok nu när den är stötbefriad... tack...

Gutår på er... Torsdagmorgon, inget sitter som ett Ballerinakex och en kaffe efter 25 km cykling till jobbet på morgonkvisten. Riktigt schletna ben, orsaken till dessa kan vi gå in på sedan, eller jag kommer garanterat gå in på den sedan. Annars bjöd dagens cykling på oväntad detalj, när jag kom in i sta´n så susade jag förbi en lirare på mountainbike och utan jag visste ordet av var han tydligen sugen att ligga på rulle på mig, nå´t jag inte uppfattade förrän han nämnde det när jag bromsade in vid ett rödljus nå´n kilometer senare. Då hade han redan susat förbi mig och jag hade ingen lust att köra Tour de France på cykelvägarna i sta´n... Rolig detalj, vi önskade varandra en bra dag och brände sedan vidare... Så nu vet jag att sånt kan hända iallafall...

Benslitenheten då hur har jag lagt mig till med den då, jo eftersom jag låg finemang till igår på jobbet och jag ville inte fucka up höften mer när den ändå är bra så jag avstod ånyo gubbskejten. Däremot såg jag att cykelklubben skulle arrangera ett tempolopp (ett träningstempo bara) och eftersom jag låg så bra till så började jag luska i att ta mig dit, tyvärr var jag försent ute när jag fick klart för mig var starten låg... När jag ändå var taggad att köra fort beslöt jag mig för att köra mitt eget tempopass, en bra sträcka i mitt huvud var Skerikevägen ut mot Skultuna, värmde dom 6-7 km dit och nollade sedan upp min Garmin och sedan var det bara att borra ned och köra, gällde att hitta en nivå som var riktigt tuff men som ändå skulle stå sig 10 km... Blev lite passiv första knixen med kurvor och där jag dessutom mötte två bilar i dessa, jagade sedan på bra och kunde pumpa ur benen riktigt bra, blev riktigt trött, avverkade 10 km på 16:28 vilket ger ett tempo på 36,6 km/h. Mycket nöjd med det i min ensamhet och med ryggsäck. Rullade mycket lugnt några kilometer och hämtade andan innan jag kunde köra i mer normal distansfart igen, det är fördelen med cykel har jag märkt att man återhämtar sig mycket snabbare efter hårda körningar. Rullade några in mot sta´n igen och körde några till dragningar i god fart, inte lika långa dock... Men en med bra fart nedför Skultunavägen och sedan uppför Arosvägen, riktigt bra ben den kvällen... 48,5 km totalt att adderas till lunchens logistikcykling om 7,6 km... Oja, allt präglades av regn, dock gynnsamma vindar...

För att krydda upp allt hade nya numret av Thrasher trillat ned i brevlådan så kvällslektyren var räddad... Bra onsdagen...

Yeah well, nu jobb en heldag och kväll, sedan 30-40 km cykel hemåt ikväll...

Sådärdå.... tisdag i pollenhaltens år 2012, helt galet och enligt källor ska det vara dom högsta uppmätta siffrorna med björkpollen sedan 2006, inte så himla konstigt att man snytit bort näsan, kliad ut ögonen ur ögonhålorna och allt sånt där... Så även om jag inte vill erkänna det för mig själv så sitter jag och längtar efter en rejäl jävla regnskur. Inser att jag kommer få äta upp det hela när jag kollade på väderleksrapporten igår, min planerad dag för hårda som fan intervaller på cykeln (läs fredag) kommer att präglas av regn precis som senast. Inledningsvis kommer jag bara krydda cykelträningen med ett pass intervaller och resten ren distans med enstaka inslag av hårdare körningar, det viktigaste nu är att få milen i benen och rutin på cyklingen och omvandla dom stackars löparbenen till cykelben...

Aja, igår blev det en repa styrka på lunchen, bra grejjor, känns som jag hittat tillbaka i nå´n form av tränings-mode och jag hade väl egentligen inget annat val så det är inget mer att orda om det, blir en sväng till på våning 9 på lunchen idag, sedan stundar cykelmode fram till och med söndag... Jag ser fram emot det, mycket till och med... Till och med att trampa så syran sprutar kan jag se framemot...

Så till nästa grejj man kan förundras över, vilket jag tog upp på twitter igår... Hockey-VM? Förundras över två saker eller kanske mer, framförallt kanske varför jag kollar när inte tycker om hockey...?!? Sedan varför man är så förvänade över det bristande intresset hos publiken? Tja, kolla ut det är Maj och vår och ingen jävel orkar då tänka på Hockey, det är ju trots allt en vintersport. Visst jag vet att ligorna styr när turneringen ska gå, men Hockey-VM kanske skulle tjäna på att spelas mer sällan och om ligorna kunde se bortom sitt egetintresse och skapa en lucka för en bra turnering? På tal om egetintresse, hockey-spelare i synnerhet NHL-proffsen torde ju skämmas över sin moral när dom tackar nej till att spela i landslaget, det torde alltid vara det finaste man kan göra att få dra på sig den blågula landslagsdressen, i alla idrotter... Nä skämmes... Primadonnor...!

Fan nu har jag ägnat så många rader åt en idrott jag inte direkt gillar... Tacka vet jag Bandy...

Ah, ska jag sammanfatta helgen med tre ord: bra som fan! Kan jag skriva det utan att jag åkt bräda? Ja, uppenbarligen är svaret... Först och främst kan jag nu konstatera att jag är nöjd att jag inte haft den massiva vilovärken på nätterna som jag haft tidigare, visst kan den komma ibland, men de senaste veckorna på intet sätt lika som förr... Så jag har bara en slutsats, men den lämnar jag oskriven för den vill jag inte sätta på pränt.

Hur som helst, varför var det en så bra helg då? Jo, hade egentligen inga måsten whatsoever över lördagen och söndagen. Så på lördagen stack jag iväg ut med cykeln, det såg tämligen fint ut, men när jag kom bort till Anundshög blev jag varse att det blåste grovt och byigt, hade dock vinden i ryggen länge och väl och låg löst och ledigt och rullade gott och väl över 30 km/h, men ack det som varar, vid Björksta kyrka mötte jag vinden och farten sjänk grovt och jag var bitvis nere på så låga växlar som jag inte ens brukar ha uppför. Inte nog med det, ibland kom vinden från sidan så jag var ibland tvungen att parera upp genom att vicka den mot vinden för att inte flyga ned i diket. Hittade en bit medvind från Kungsåra till Tortuna och kunde ånyo löst och ledigt rulla på fint, men sedan var det kört igen, sträckan Tortuna - Anundshög präglades av enorm vind. Fick sedan vind i seglen så att säga och swischade ut mot Tillberga, där gjorde det sig påmint att jag kom iväg för med för länge sedan födointag och att jag glömde flaskan med energidryck, jag började skåda små rosa elefanter i dikeskanten... DÅ stod trippmätaren på 46 km, ingen distans egentligen, men där 12-15 km av dessa var i enorm vind så var jag rätt förbrukad. Hade dock Visa-kortet med mig och en kiosk och lite Cola och choklad räddade återstående 14 km hemåt... Blev alltså 60 km och sedan var jag rätt mör, låg i soffan och kollade på Girot resten av kvällen och laddade för söndagen.

Idag då söndag och jag vågade mig ned på cykelklubbens träning, det jag egentligen var mest nervös för var just förfarandet att cykla i klunga. Hamnade i introgruppen, farten var inte så jättehög inledningsvis, men det var lika bra det så man fick in hänget på hur man skulle köra i klunga och växeldra och allt det där. Ut via Rytterne så hamnade vi på sedvanlig cykelfika i Strömsholm innan gruppen delades på en snabb och en långsam, jag hakade på den snabba och vi rullade på i bättre fart och skumt nog så blev även då klungkörningen stabilare. Från Strömsholm gick resan via Kolbäck till Hallsta där vi hade en backdragning vid "Åsbybacken". Sedan styrde vi kosan in mot Västerås igen, blev klart högre fart in för att sedan trissas upp helt sista 2-3 km... Kändes bra rakt igenom hela allt måste jag säga. Och det var gemytligt att cykla med sällis även om jag var på helspänn ganska mycket när man körde i klungan, men jag antar att det är en vanesak, men det är inte jättemarginaler och det behövs inte så mycket för att man ska kroka i varandra och bli bjuden på en flygtur. Hur som helst, sjukt kul, trevligt folk och bra häng... När jag väl parkerade hojjen i garaget igen stod tripmätaren på 73,8 km och när jag kollade i min träningsdagbok hade jag loggat 32 mil cykel denna veckan. En bra start... Nu blir det inget cyklat på två dagar av praktiska skäl, men sedan så... BLir styrka istället, har hört att det ska vara bra också.

Kan bara konstatera att jag är sjukt nöjd över mitt beslut och jag har nå´t jag KAN göra utan att få ont och ha ont av efteråt... Och dessutom har kul när jag gör det... Tja, i motvinden så vet jag inte men ändå...

Lovade att delge en rapport från eftermiddagens intervallpass... När jag rullade iväg från jobbet var det hyggligt väder, mulet men inget regn. Styrde kosan mot cykelvägen mot Skultuna för mina intervaller då jag skulle slippa oroa mig för bilar överhuvudtaget.

Coach Lamas hade mailat ett gäng skisser på pass, dagens vaö föll på 8 x 90/30", 6 x 120/30" med 2' serievila. Dammade iväg, svårt att initialt veta vilken nivå som är lagom, intensiteten skulle vara klart högre än på 2000-ingarna jag körde i tisdags men ändå inte göra mig totalt uppsyrad direkt. Hittade en hygglig nivå och lyckades hålla en bra kadens också och inte trampa på brutal kraft på för höga växlar. Generellt är flåset inte lika belastat som om jag skulle ha löpt 400-ingar men ånyo räcker inte benen. Nu höll jag upp passet rätt bra, dessvärre började regnet hyggligt snart och när jag vände tillbaka in körde jag rakt in i vinden igen, diffen blev nog lätt 10 km/h mot dom snabbaste och det blev sjukt plågsamt och där tvivlade jag på om jag ens skulle genomföra det jag tagit mig för att göra... Men det flöt ändå på bra. Rätt kokt på nedrullen hem ska erkännas. 24,5 km in alles. Ska jag jämföra det med spinning som är det närmaste jag kan komma detta så är spinning en fis i rymden...

Nu sitter jag och har avnjutit en hemmagjord pizza och en påse godis och våndas om jag ska våga pallra mig ned på cykelklubbens träning på lördag eller söndag...?

Aja, långt ska det cyklas i helgen... Och månne skejtas... Just nu njuter jag av att höften inte spökar så mycket just nu...

"Det ör frågan om du kom ramla utan bara när du kommer göra det" citat från Patrik när surrade lite om cykling i veckans som gick, det hela handlade om just det där när man inte hinner få ur fötterna ur pedalerna.... Idag hände detta när... Mycket tack till mr Fisförnäm kostymdude köring Audi som orsakade allt. Paradoxalt nog hände det 30 meter från jobbet. En smärre bilkö in till parkeringen hade uppstått och jag plockade loss en foten och stannade vid sidan av ovan nämnda Audi, står där ett tag tillika gör han. Då puttar jag fart för att glida om på höger sidan, i ungefär samma ögonblick kör puckot iväg och till saken hör att trottoaren bara 40 cm längre fram svänger in och gör vägen smalar vilket alltså "boxar" mig mellan bilen och trottoaren, har inget annat val än att vicka in mot det håll som jag fortfarande sitter fast i pedalerna. Krash, boom... allt gick såklart bra. Smått förbryllad reser jag mig upp och kollar om Audi-pampen brytt sig... Nope han hade ingen koll...

Aja, allt gick bra... Muttrar några sura ord om Audi-folk och lommar iväg till kontoret... Innan det hade det körts 17 km rätt lugnt, hade iaf imorse skoöverdragen på, skönt då jag slapp frysa fötterna av mig i snålblåsten. Måste erkänna att benen var lite småsega, hoppas att dom är bättre i eftermiddag då jag ska köra lite intervaller signerade Coach Lamas...

Återkommer i det ämnet senare...

Torsdag en dag efter lill-lördag och med tanke på det översomriga vädret igår borde ju ölen ha flödat friskt på stadens uteserveringar igår kväll? Jag kanske borde åkt ned för att kolla istället för att spekulera? Nu gjorde jag inte det utan avverkade en dag grovt nedsulad av pollen from hell som både tagit min näsa, ögon, huvud och mina luftvägar i besittning å det grövsta. Var nästan lite rädd att gårdagskvällens planerade cykelpass skulle bli svårt påverkat av pollenkrafset.

Kom inte ut förrän strax innan 19-tiden, fortfarande ljummet ute och det funkade utmärkt i kortärmat och shorts. Novis som jag är så var jag tvungen att kolla lite nya vägar och styrde ut mot Tidö-Lindö, gles trafik och en obetydlig vind gjorde att jag utan att förta mig kunde ligga och flyta en bit över 30 km/h. På vägen tillbaka vek jag av förbi Barkarö, kan inte säga annat än att det var en ruggigt najs afton med den nedgående solen, värmen och farten. Vek in genom stan där farten bitvis gick ned av naturliga skäl, ut förbi Hässlö och Flygplatsen, här kändes det dock lite kylslaget om armarna över fälten och jag stannade till och drog på mig armvärmarna för dom avslutande 15 kilometrarna hem. Härifrån rullade det på rätt i rätt bra fart hem, började dock bli lite kokt i benen då det ändå var det längsta cykelpasset jag avverkat, men kroppen ska väl härdas och det görs väl genom att få mil i benen. Nåväl stannade hemma med en tripmätare på 53 km (lite med cyklistmått mätt men en start och bra för en vardagskväll), tog mig 1.52:47 enligt min återfunna följeslagare GF405, ger en snittfart på lite över 28 km/h. Pulsen indikerade dock att ansträningen flåsmässigt låg väl inom spannet för vad jag skulle klassa som distanspass iaf på löpning.

Imorse gled jag ett lugnt Åh-pass då benen kändes lite tröga, blev dryga 25 km där jag kickade igång dom med två varv klättrande runt Djäkneberget som avslutning. Gav en nyfunnen respekt till cyklisterna på bergsetapperna på dom stora loppen.

Lite paradoxalt kanske att jag kunde bli hyggligt rejält uppslukad av cykelsporten som jag bespottat så hårt för alla dess dopingskandaler och när jag dessutom länge trott att jag hatar att cykla. Aja, nu sitter jag här och ser framemot lördagen då Giro D´Italia startar, känns som en gynnsam period att starta cykla i också då man kan insupa daglig motivation under nära nog en månads tid.

Går jag upp i saker? No shit, eller jag är intresserad av att förkovra mig så mycket som möjligt inom det jag verkligen är intresserad av, i det här fallet vill jag insupa och ge mig själv chansen att veta såpass mycket om cykling att den ger mig långsiktiga utvecklingsmöjligheter även om den inte kanske inte kommer placera mig på en startlinje igen så vill jag ha möjligheten att veta hur jag skulle träna för att komma dit om jag skulle vilja...

På ämnet inspiriation så drog jag en u-tube igår då jag antog att nätet torde vara fyllt av episka cykelmoment på samma sätt som det är nedsulat med skateboard och löpningsklipp. Hittade detta från Tour de France 2003 med Lance Armstrong, folk får säga vad man vill om hans dopingrykten och att han varit dopad eller ej, jag lägger inga värderingar i det just nu, men det här klippet där han först slammar grovt, halkar trampan och sedan hämtar upp och ändå demolerar fältet är inget annat än imponerande. Tretton minuter långt eller kort beroende på hur man ser på det hela... Fascinerande att man inte hojjade med hjälmar på den tiden, det var ju ändå inte alltför länge sedan.

Oja... dammade av en repa styrka på våning 9 på lunchen också, blir väl hyggligt lätt hemtramp ikväll, tänkte försöka plåga mig rätt hårt imorgon eftermiddag.

Helg mitt i veckan är fan bara det i sig en ren räkmacka, att få ta långfrulle med rostat bröd och sånt mitt i veckan är en lyx... Vad som däremot också är fakta är att min höft varit klart bättre den senaste veckan, måttet av vilovärk när jag sover har faktiskt minskat vilket givet är nå´t som jag uppskattar...

Så till helgen är jag mogen att gnida på min harvpinne igen, dock verkar man bli förpassad till skejthallen då eftersom vädret verkar göra avvikelse från våren ännu en gång...

Idag då, jodå fick oväntat läge att komma ut och cykla, en räkmacka det oxå, sol och korta brallor och obetydlig vind. Beslöt mig dock för att göra räkmackan lite mer tuff genom att för första gången på hojj köra intervaller. Novis som jag är är det svårt att veta upplägg och intensitet. Resonerae dock som så att jag inte ville köra tokjärnet första gången, så upplägget blev 6 x 2 km i vad som på löp-språk skulle kallats tröskelfart... Nu är det väl som så att eftersom min kropp inte är van vid cykling ännu så blir det som så att flåset har inga som helst problem, det var nog en bit kvar till tröskel där, men benen blir mer ansträngda... Dock ett kul pass att få trycka till lite... Slutade på baksidan av Vedbobacken där jag körde 2 st backintervaller med start på högsta växeln och sedan full press hela vägen, det var en helt absurt grym feeling att bara flyga uppför backen, om det var jobbigt? No shit....

Jeflar, jag börjar bli hooked på den här grejjen...

Sådärdå, Valborg då... Ställde frågan rakt ut på twitter om man skulle vara en dålig far om man beslöt sig för att inte gå med barnen och trängas med halva Grytas befolkning vid brasan, en övervägande majoritet tyckte att man minsann kunde strunta i det... Skönt! Då kan jag göra det om jag verkligen inte skulle palla. Det är beställt tacos på tallriken ikväll iaf från dom små generalerna.

Annars fick jag iaf utlopp för mitt stillasittande genom 35 minuter effektiv träning på våning 9... Bra skit, kommer nog ha träningsvärk imorgon... Härligt!

Egentligen inget vettigt att säga... Inge bräda, inge cykel...

I helgen avgjordes SM i Terränglöpning i Linköping och det var också på allvar det första tillfället jag verkligen saknade den delen av mitt liv på allvar, kändes faktiskt lite halvt vemodigt att inte stå där. Jag har deltagit i den tävlingen dem senaste fem åren och jag minns fortfarande hur chockad jag blev första gången Lorenzo nämnde att jag kanske skulle springa Terräng-SM. Minns att jag kom hem och helt uppspelt berättade: "Jag kanske ska springa Terräng-SM i Halmstad". Sedan dess har det varit ett stående inslag även om jag aldrig var en särdeles bra terränglöpare så gjorde jag oftast stabila insatser. Terräng-SM samlar alltid gräddan av den Svenska löpeliten från dom flesta distanser från medeldistansarna till marathonlöparna vilket gör att konkurrensen är mördande. Det är alltid en god stämning att vara där och värma och hänga och se alla andra lopp, nu var jag så alltså inte där... Halmstad, Växjö, Stockholm, Borås och Uppsala hanns med och det kanske bästa loppet löptes på "hemmaplan" i Tantolunden på söder i Sthlm.
Vemod var ordet, men glädjande att konstatera att Patrik från klubben dammade hem en 9:e plats på den långa banan 12 km med en mycket respektabel tid, ser med tillförsikt framemot hans insats på maran. Andra glädjeämnen i löpväg idag är annars Musses debut på maran 2.12:28 efter ett bra disponerat lopp med en marginellt snabbare andra halva... Nu hoppas vi bara att SOK tar sitt förnuft till fånga och låter Musse tävla i OS, A-kvalgränsen är satt till 2.15 men SOK har satt 2:11 (om jag fattat det rätt)... Men Musses debut tyder på att det finns mer att hämta och med sitt resultat idag bevisar Musse att han knappast skulle bli en "turist" i London iallafall även om han eller någon annan europée inte kommer ha nå´t att sätta emot afrikanerna (om det nu inte skulle bli ett promenadlopp i taktiskt maner, vilket är osannolikt).
Nåväl, det om vad som hänt, för egen del har det varit en soft helg med barnen som kryddades av ett skönt grillhäng hemmavid igår kväll, sjukt kul. Plockade även fram brädan och poppade några flattricks och det kändes lite mildare än det gjort på många veckor, så ge det någon vecka till med låg stötbelastning så ska det nog vara brukbart igen. Däremot har tränings/rörelsefrustrationen varit total... Har sällan önskat att jag faktiskt haft en trainer att slänga upp hojjen på så hårt som jag gjort de två senaste dagarna. Slängde mig på golvet och brände 20' Core-övningar idag när barnen avnjöt Lejonkungen för att stilla min abstinens. Annars har jag försökt förkovra mig och sätta mig in cyklingens djungel, går väl sådär... Men ett visst sug efter att ha Eurosport har ju uppstått så man kan följa Girot... Aja, kanske går att finna livestream på webben, tips mottages...
Whutnot, vemod är ordet...

Jodå fan, jag lever i allra högsta grad, vet inte men det har varit absurt mycket att göra på alla håll och sena trötta kvällar har inte lämnat tid eller energi till att skriva något.

Nåväl, var hos sjukgymnasten i tisdags och gick genom röntgensvaret, kom fram till att löpning var en never to do igen aktivitet. Och i och med att höften känts som himla illa senaste veckan enades vi om att jag skulle prova avlasta den från även brädåkningen en period för att se om jag kan uppleva någon skillnad... tråkigt men sant...

...Dock har jag senaste tiden trots att jag låtsas om annat anat att det kunde vara scenariot, mitt sunda förnuft säger mig ju att vad min artros med alla dess pålagringar förmodligen inte vill ha massa stötar som uppstår när man landar trick... Det är lixxom ingen blixt från klar himmel... Jag kommer efter detta experiment att vila från brädan sedan återuppta åkandet för jag vill det för allt i världen. Samtidigt får jag vara realist och inse att min höft förmodligen inte kommer klara av det speciellt länge till... Och när jag väl kommit till Ortopeden kanske dom säger att det är rent olämpligt, det känns inte osannolikt...

Med dessa funderingar i bagaget har en tanke gnagit i mitt huvud en lång tid - jag måste ha något jag kan göra långsiktigt... Kollade vad man rekommenderade för träning vid höftartros: simning, cykling och promenad... Det sistnämnda går helt bort, promenad är inte träning punkt slut och det skulle definitivt inte kunna bli ett intresse för mig... Simning då? Nej fy fan, jag är en usel simmare och att ta sig till ett badhus och räkna kakelplattor i botten ligger inte för mig... Egentligen var cykling ett lätt val, det ligger hyggligt nära löpningen med den skillnaden att det är svindyrt och är en prylsport utöver det vanliga...

Nåväl skaffade en hojj i helgen som var och har kunnat köra på friskt ett par dagar, känslan är eufori, galet skoj att ligga på och pressa. Första passet avslutades med full rulle nedför Skultunavägen, galet kul... Känns som att det flås jag ända har kvar från löpningen kommer räcka långt i cykelträningen, nu handlar det bara om få musklerna att orka... Aja, känns mitt i all misär som jag har skojj....

Aja, fredag... En skum helg där jag ska försöka låta bli att ta fram brädan och göra några trick på gatan hemmavid... Tror inte jag kommer lyckas, jag är galet sugen... Står jag emot en vecka till?

Torsdag, dagen som följer efter onsdag, onsdag som är mera känd som lill-lördag och jeflar vilken lill-lördag det var igår! Igår var det inskolning för yngste sonen på hans nya dagis och sedan hade vi en eftermiddag hemma, höften var stel och öm mest hela tiden och jag trodde ärligt att det var helt slut med all brädåkning, så illa kändes den. Dock hade jag ju bestämt med dom gamla generalerna att det var gubbskejt så jag beslöt mig för att ge det ett försök. Slukade en diklofenak strax innan jag stack dit och sedan var det lixxom full fart i fyra timmar. Tacksamt nog så beslöt sig lixxom höften för att vara med mig denna afton och alla kickbikes-kids lös med sin frånvaro, tacksamt.

Euforin var total när jag efter mycket slit och gnet tryckte dit pop shove-it nosemanual över minirampens flat, en eufori som var kortvarig då jag tyckte att den förtjänade en b-side revert av också... Man får aldrig vara nöjd man måste sträva framåt, givetvis fick jag inte med mig den hem i trickpåsen, men imorgon så...

Kom trött och lycklig hem såpass sent att det fick bli Game of thrones (denna episka serie) på SVT Play och dom sista bitarna av min egna eminenta fryspizza och vips var klockan 23:30... Och innan jag slocknade var den nog 00:30... Lite skönt seg i kroppen när jag vaknade imorse. Motade olle i den så kallade grinden genom att träna på våning 9 på lunchen.

Igår damp det ned ännu ett brev på posten, det var förvisso undertecknad som begärt ut det, men det var inte mer upplyftande för den delen. Det var röntgenläkarens utlåtande om mina höfter... Måttlig artros på vänster med nå´t som låter så äckligt som vulstiga påbyggnader på ledytorna och bara lätt artros på höger höft... Vulstiga skall tydligen vara synonimt med pärlspontade och dylikt och det säger sig självt att man gärna vill ha en plan ledyta för minst smärta och effekt... Galet och jag kanske borde vara mer nedslagen men det är jag inte även om prognosen väl inte är att det kommer bli bättre med åren...

Men just nu är jag här och har vansinnigt kul med vad jag gör även om det bitvis gär ont så jag inte kan köra som jag vill och kommer sannolikt inte kunna åka på samma sätt som för så innebär det inte att jag inte kommer villkorslöst gilla skateboardåkningen mindre för det.

Om någon undrar så är i och med detta besked löpningen inte ens i närheten av att tänka på... Så jag väljer att bortse från den...

Ser galet mycket fram emot "gubbskejten" imorgon kväll, laddar med att spana in Transworlds nya rulle "The Cinematographer project" helt grym film, där du för ynka 59:- på iTunes får över timman med kvailtetsskejting... Inte kattskit....

Skateboarding is number one..!

Måste bara följa upp det jag tog upp igår, om nu någon tror annat så har jag faktiskt barn själv. 3 och 6 år gamla och jag har haft min 6-åring med till skejthallen och parker själv och han har i många fall bättre koll än de flesta 8-10-åringar som far runt på sina kickbikes OCH dessutom håller jag ett öga på honom vilket är mer än vad föräldrarna som droppar av sina barn i hallen har. Jag har var noga till det yttersta att han måste se sig om och låta folk få åka, samtidigt som han själv måste få ta plats.

Det största problemet ligger väl dock i att man inte i en stad med Västerås storlek kan portförbjuda dessa tingestar i hallen eftersom dom genererar välbehövliga stålar i kassan så jag inser moment 22 situationen i det hela. Men jag kan lova att en vacker dag kommer det komma någon som åker klart mycket snabbare, bättre och tuffare än jag och då kommer det rammas kickbikeskids, var så säkra...

Nu ska jag lämna ämnet därhän eftersom jag inte kommer kunna göra något åt det hela förutom att själv åka bättre, snabbare och tuffare vilket jag jobbar på, vilket innebär att jag kanske kommer bli personen jag ovan beskriver... Kan bara inte låta bli att tycka att tesen egna barn och andras ungar passar väldigt bra här...

Aja, måndag och lot´s a lots to do på jobbet, speciellt som jag ska skola in 3-åringen på nytt dagis dom två nästkommande dagarna. Närmaste ser jag framemot ett styrkepass på lunchen på våning 9, vilket blir den enda träningen innan torsdag... Är inte direkt sugen på att gå in på gymet idag, vet inte om det är slacker-andan som börjar falla på nu när man "bara" tränar 3-4 ggr/v eller om det är solskenet ute som lockar..?