Med tanke på gårdagens post så blev gårdagskvällens pass ett riktigt test av pannbenet. Dock backar vi bandet ytterligare några timmar, cyklade ju lite på lunchen också, var ju till Cykloteket med hojjen för att överse knäppandet i vevlagret (om det nu kommer därifrån), som alla kanske märkte regnade det ju mer eller mindre hela dagen igår. När jag cyklade iväg på lunchen var det inget undantag och själva servandet tog ju sin lilla tid så jag blev sittande i mina blöt kläder länge och väl, när jag sedan skulle cykla tillbaka till jobbet var väderläget inte någe bättre. Jag hackade tänder och benen skakade som asplöv på pedalerna, försöket i möjligaste mån stå upp och pumpa för att försöka få någon form av värme i kroppen. Nåväl cykeln blev ordentligt översedd och jag hoppas det ska bli bättre, vevlagren ska bytas vad det lider, men tills dess ska den funka hoppas jag. Raspade lite upphackat och genomfruset ihop 12 km på lunchen. Väl på jobbet slängde jag in mina cykelkläder i torktumlaren, dagens bästa drag så jag slapp genomblöta kläder till kvällspasset.

Ja, kvällspasset ja! Nu är vi alltså där, när jag väl stack iväg så var det uppehåll och det hade till och med torkat upp. Visst slickade gråa elak moln himlen men jag drog iväg på min tilltänkta rutt runt Rytterne, Strömsholm, Hallsta och tillbaka. Ut på Rytternevägen förbi Örtagården hade jag det grova motvinden i ryggen och det flöt utan ansträngning på i 38-40 km/h seglade lixxom fram, en bit längre fram kunde jag i horisonten se den massiva regnridån ligga, tog beslutet att vända för att cirkulera inom hyggligt avstånd till hemmets varma vrå i händelse av syndflodens ankomst. Så fort jag vänt blev jag varse vindens piskande styrka, att ligga över 25 km/h var en utopi, bitvis ville även vinden slänga ned mig i diket med besked och jag fick vinkla cykeln mot vinden. Körde genom stan igen och här kom även regnet på bred front, nu var jag således dränkt, kränkt och bortblåst. Körde förbi flygplatsen ut mot Irsta och över ängarna var vinden inte nådig, vägen mot Anundshög och sedan ut till Tillberga var bara ett rent grisande, men på nå´t bissart vis kan jag gilla det där att lixxom slita ont mot naturen... För naturen hatade mig igår, det kändes.... Genom Tillberga började krafterna sina och allt jag kunde tänka på var att få komma till korsningen och vika av mot Hökåsen för då skulle jag få vinden i ryggen igen vilket kom som en befrielse att kunna ligga över 30 km/h igen och utan att behöva slita ont mot vinden. Gjorde en krok in genom Hökåsen och Finnslätten för att få lite extra motvind innan jag kom hem med 60,8 km på mitt samvete. Att snittet hamnade på såpass mycket som 28 km/h känns som ett mysterium då jag bitvis stod still i motvinden. Aja, det som inte dödar härdar heter det ju. Och dag 1 av grisvecka nummer 1 mot Tour of Jämtland avklarad.

Ikväll blir det klubbträning med VCK iallafall och även om det blåser så slipper man plocka all vind själv förhoppningsvis. Inledde dagen med 25 km till jobbet, uppehåll otroligt nog...