Ah, måndag, fan så skönt, jag kan ärligt och rakryggat säga det idag. Igår var en hyggligt oproduktiv dag, städade lite lätt, rensade i trädgården och tvättade cykeln men mestadels var jag bakis... Japp, så illa var det, eller illa jag valde att ta smällen. Lördagen bjöd på svensexa som blev väldigt trevlig, hade sjukligt kul så jag är ite bitter över att varit bakis igår. Men jag är inte så sugen på att vara bakis på länge nu... Full fokus nu på att skapa så god form som möjligt inför Tour of Jämtland, tokpeppad.
Träning då? Har allt stått i stilltje under helgen? Nejdå, kom ut tidigt (läs 07.30) i lördags morse och då var jag hyggligt sliten efter fredagens bonkcykling och dessutom regnade det och var jämngrått och jag var dyngsur innan jag ens lämnat Gryta. På vägen ut mor Skultuna med dom kassa benen och en lätt bris av motvind började jag fundera vad jag höll på med, jag hade ju kunat ligga i sängen och dra mig istället. Lyckligtvis är jag bra på att skjuta sådana tankar åt sidan och köra på. Rullade en bit förbi Haraker innan jag vände. Jag hade en plan att ansluta någon timma med VCK-gänget på deras runda. Eftersom jag hade en tid att passa så skulle jag bara kunna köra med dom nå´n timma, men ändå.... En timma sällskap är värt massor i min värld. Nåväl rullade in genom Skultuna och ut till Skerike och minsann skärpte sig inte benen lite granna. När jag kommit till Vallby kollade jag hur jag låg till tidsmässigt, insåg att jag hann en repa till innan jag skulle bli tvungen att styra ned mot stan. Träffade sedan upp ett gäng VCK:are på Djäknebergsskolan och nu hade vädret börjat styra upp sig rejält och minsann var det inte så att solen bröt fram när vi cyklade ut mot Skultuna på nytt. Oerhört värdefullt att få sällskap om än bara en kort stund, att få surra lite och verkligen få märka på den uppenbara skillnaden på att köra i grupp och hjälpas åt. Det känns helt plötsligt inte helt orimligt att man skulle kunna ha en för mig "hygglig" snittfart på ett längre pass om man körde med en grupp. Tackade för sällskapet vid Skultuna och trampade hemåt, väl hemma hade jag 90 km på kontot, helt okej. Snittfarten var inget att hurra för: just under 29 km/h, men då gick det suligt första 3-4 milen innan benen piggat på sig.
Veckan bjöd i det närmaste 40 mil cykel, 1 pass styrka och en vilodag, sammantaget en riktigt stabil vecka. Och kul, kanske det viktigaste!