Ok, jag erkänner jag kunde inte stålsätta mig att avverka 5-6 timmar på cykeln igår, svagt jag vet. Men jag kom ut rätt sent (läs 17-tiden) och hade dessutom hittat sista minuten strul med cykeln vilka jag nu ska gå in på. Som jag skrev om så slog jag mig för bröstet över mitt första däckbyte häromdagen och var sjukt pepp över att få cykla på riktigt igen (inte trainer) så igår när jag skulle ut i garaget och leta fram häcksaxen så kikade jag till cykeln och minsann var inte däckdäcket platt.... feck!!! Helt nytt däck och helt ny slang? Hur i hela helvete? Fan också, en röd dag dessutom, såg framför mig hur min länge emotsedda träningsperiod skulle bytas till ett virrvarr av besök på cykelaffärer för att få ordning på cykeln... Dock ett försök, gjorde ett klart snabbare slangbyte på däckdäcket, slängde dit den gamla slangen, pumpade och det verkade hålla... En snabb check på framdäcket och minsann hade inte lufttrycket sjunikt i det också, whet!?!? Även här helt ny slang? Pumpade i mer luft och såg till att dra åt ventilerna ordentligt, sedan gick jag och kollade hela eftermiddagen om det skulle bli mindre tryck i däcken, verkade ok dock när det var dags att sticka ut. Men med anledning av detta ville jag inte damma iväg så sjukt långt hemifrån. Min originalplan var annars att bränna upp mot Ängelsberg till, så blev det inte.

Trampade av från stan efter lämnande av barnen ut mot Skultuna via Skerike, kändes riktigt bra och farten var för att ploga solo helt bra. Vek av mot Ramnäs och kunde konstatera att lite otäcka regnmoln slickade horisonten, men samtidigt började solen visa sig så kanske skulle jag klara mig från att bli dränkt från ovan. Från Ramnäs styrde jag till Hallsta via 252:an, här rullade det på riktigt, riktigt bra det ända smolket i den så kallade glädjebägaren var magen, vätskan jag körde med var helt ny, eller ja, jag är okomplicerad oftast är det saft med salt i, vinnande recept på maran -09, problemet denna gången var att det var citron/lime-saft. Magen protesterade och svinade ur och  gjorde ont, efter påfyllning med fast föda (choklad) blev situationen nästan värre. Till skillnad från löpning där man ändå är upprätt och utsätter kroppen för stötar vilket jag upplevt kan ändra magens tillstånd till det bättre, på cykeln är positionen mer statisk, med facit i hand skulle jag kanske provat stå och cykla kortare partier. Aja, läxor vi tar med os. Nåväl, rullade förbi Kolbäck, mot Strömsholm i fortsatt god fart och ansträngningen kändes mycket kontrollerad, som vanligt ännu så länge så är det bara mina ben som tar stryk, men dom var helt ok. Sedan följde Rytternevägen in tillbaka till stan, här sjönk farten något men det är förståeligt med tanke på vägens knixighet och månne mattades benen lite. Ut över ängarna innan Örtagården slogs jag av att det förmodligen skett visa förbättringar i min cykling, låg i bra fart utan att (för mig) pressa höga växlar, det kändes lätt lixxom, men det gick fort. Så jag har förmodligen fått en högre kadens och dels lärt mig att jobba växlarna bättre, försökte under hela gårdagens pass att inte ligga och "dra" för höga växlar för länge. Aja, en reflektion... vissa framsteg sker uppenbarligen. Väl tillbaka i stan stog tripmätaren på 82 km, vädret var nu helt fantastiskt, inte jättevarmt men soligt och behagligt, ville åtminstone har 100 km med mig av kvällen så jag beslöt mig för att förlänga hemfärden via Irsta och Anundshög. Det innebar ett kryssande genom stan, inte optimalt eftersom man kommer ur rytmen en del, vid Hässlö kunde jag börja trampa på igen, nu var det lite spaka lår som ändå lyckades hålla hygglig fart (notera att jag inte låg på som vid ett kvalitetspass om nu nå´n trodde det). Problemet var nu mest att energidepåerna började sina och därmed även benen och för att nyttja ett macho-klyscha som uppenbarligen finns inom cyklingen, den sista biten var energinivån såpass låg att det jag fick käka styrlinda för att ta mig hem. Väl hemma kunde jag konstatera 109,4 km med ett snitt på 30,6 km. Det får man vara nöjd med helt solo en onsdagskväll. Följde upp med en halv form Lasagne och hamnade i ett komatiskt tillstånd framför datorn som tog mig en halvtimma att ta mig ur för att komma in i duschen. Tillstånd jag har saknat... Underbart!

Med mig tar jag dom uppenbara förbättringarna jag märkt både rent fysiskt och hur jag hanterar cykeln. Måste jobbas på inför en förmodad start i Tour de Jämtland den 18/8 (Trondheim-Åre, 210 km, 1800 höjdmeter) är givetvis en optimal lösning för näringsintaget, kan inte gå blank på energi med tio tuffa mil kvar att köra. Måste hitta nå´t som magen accepterar och som är lättsmält.

Till dags dato har jag dryga 180 mil i benen sedan jag konverterade till cyklismen och hoppas ha 400 mil+ i benen innan jag står på startlinjen, fan det ska bli jefligt kul. Känns som ett rejs som passar en bergsget som mig, men jag kan ha fel. Men jag lär få användning av lilla klingan om inte annat...

Imorse 25 km cykel till jobbet, en längre runda hem ikväll efter sommarfest på sonens förskola. Två pass/dag vet jag inte om det är vedertaget inom cyklingen, men eftersom jag är skolad inom löpningen så tycker jag det funkar utmärkt att applicera eftersom jag inte kan cykla 6-7 dagar/v så läggs krutet intensivare under en kort tid och sedan ett par lätta dagar med bara styrketräning. Tror på det konceptet....

Jeflar va långt det blev, aja... Snart Tour de France, tv-fest... Men första fotbolls-EM, tv-fest... Sedan OS, tv-fest... Kent-konsert i Göteborg, fest!