Ah, den där fredagen som dyker upp mitt i veckan på en tisdag, fantastiskt skönt, läge för en sovmorgon imorgon, lite beroende på hur länge dom två små gynnarna därhemma vill sova ut, hur som helst slipper man ställa klockan på 05.45 iallafall.
Imorgon eftermiddag går vi in i cykelmode igen, ska bli förbaskat kul och skönt. Morgondagens plan är att utifrån den tid jag har på mig lyckas mala ned så många mil jag kan inom dom timmar det är hyggligt ljust ute, farten hyggligt ovidkommande. Bara att stålsätta sig själv och ställa in skallen på matar-mode, nu kan det låta som att jag våndas för det hela, men inget kunde vara mer fel. Men visst finns det vissa downs när man ska ut och köra långt själv, det kunde jag uppleva under min löparkarriär också, även om långpassen var dom passen jag kunde uppskatta mest så finns det alltid en lite del av en själv som motarbetar det där att vara ute och igång under så lång tid. På löpningen tillät jag mig inte förrän mot slutet att använda mp3 i öronen, men oftast inte på långpassen, ville gärna att dom skulle vara som på tävlingar och på marorna skulle det defintivt inte köras med musik. Det skulle härdas, psyket ska stärkas på långpassen, har jag hört. Nu på cykel är ju valet självklart, jag skulle aldrig drömma om att köra med mp3 i öronen i trafiken, livsfarligt...
Så imorgon packar vi fickorna fulla med förnödenheter och styr kosan ut på Västmanlands vägar...