Hade jag haft kanal 9 hemma så hade jag såklart sett eller åtminstonde spelat in hela Oscarsgalan från i natt, men så blev aldrig fallet. Jag såg röda mattan live på E! förvisso, men sedan tackade jag för mig. Det enda roliga inne från galorna brukar ändå bara bli tacktalen, och dem är jag okej med att se i efterhand. Portmans var väldigt vackert, har jag hört. Synd att man inte kan säga detsamma om hennes klänning.

Men, såklart vill jag visa er alla andra fantastiska klänningar som jag såg innan jag letar mig vidare i in oscarsvimlet och allt vad det innebär. Överlag blev jag dock väldigt besviken på klädvalen, det kändes som att vissa underansträngt sig med mening ,och sådant gillar jag inte, men här följer i vilket fall de ljusast lysande stjärnorna från nattens gala. Den ena gör mig mer avundsjuk än den andra! Och lägg märke till att alla är ifrån olika designers, kul! Jag brukar annars hitta en favorit och fastna på samma linje. Men inte i år. Topp 6 kommer här: 


6: Hilary Swank i en gråsilvrig klänning från Gucci. Det första jag såg utav den här klänningen var inramningen av silverkorsetten när Ryan intervjuade henne, och jag tänkte faktiskt tanken att "Det här var inge vidare". Men, ser ni nederdelen? Fjädrarna? Kontrasterna? I'm in love. Och jag gillar att hon låter allting annat vara rent, med lagom mycket smink och inga överdrivna smycken, det är så man ska göra. Man ska låta klänningen prata, och det gör hon. Riktigt snyggt!

5: Mandy Moore i nudeklänning från Monique Lhullie. Jag dog litegrann när jag såg Mandy komma gåendes på röda mattan, kunde inte tro mina ögon när dem sa att det var hon. Jag har nog aldrig sett henne såhär vacker! Hon passar så otroligt bra i att vara blek, och man kan ju nästan tro att dem endast har sprayat på ett lager med glitter på henne innan hon klev ut ur den svarta bilen hon kom med. Jösses, vilken fin klänning. Och som den passar.


4: Mila Kunis i lavendelblått från Elie Saab. Nästintill perfektion, skulle jag vilja säga. Ryggen på klänningen är to die for, och framsidan var verkligen inte fel den heller. Den blåa, nästan lila klänningen får verkligen Mila att stråla, och jag ska verkligen tänka över möjligheten att skaffa fram den där perfekta mörkbruna hårfärgen som hon bär runt på. Hon var lite kall under intervjun dock, och sådant gillar jag icke. Men på klänningen kan man inte klaga på mycket.


3: Jennifer Hudson i knallröd klänning från Versace. Äntligen! Gala! På riktigt! Jag satte nästan vattnet i halsen när hon visade sig mellan den ena tråkiga klänningen efter den andra, och hon visade verkligen att rött på rött ibland är helrätt. Det är ju såhär det ska se ut under oscarskvällen. Det är såhär man ska visa upp sin nya kropp, och sin fantastiska känsla för smak. Jag var så nära på att skrika ut min frustration när jag såg att de röda klänningarna radade upp sig,l ika tråkig varje en utan dem (Ska man ha rött måste det vara perfektion), men Jennifer räddade nog dem alla. Gud så snyggt!

2: Gwyneth Paltrow i klänning från Calvin Klein. Åh, så fin hon är Gwyneth. Och jag älskar fortfarande varenda en utav dem som vågar sig på den här outdödliga trenden med metallicfärger. Jag är totalförälskad i den här klänningen, och allt ifrån hennes hår till smycken kändes verkligen rätt. Allt förutom det där skärpet i midjan som jag inte riktigt förstår mig på. Utan det hade hon varit på jakt efter första platsen, där en liknande klänning kommer vandrandes, men det är inget fel med att vara tvåa en sådan här kväll. Och speciellt inte när ettan slår till på stort. Vackrast, finast och helt oslagbar på röda mattan igår var nämligen..


1: ..Celine Dions fantastiska klänning från Armani! ÅH! Jag vet inte vart jag ska börja eller sluta prata om den här klänningen. Den är så fin. Och det är så otippat att se den på Celine! Jag skulle så gärna ha sett den i verkligheten för jag är övertygad om att den är ännu finare i verkligheten (Om så är möjligt), och hår och smycken är helt perfekt. Jag kan inte förstå att det för bara några månader sedan bodde två små söta bebisar i hennes mage. Vilken comeback. Jag blir alldeles matt.. Kvällens drottning. Utan tvekan. 

Jag längtar redan tills nästa år!

(Och för er som hann läsa det förra inlägget, så ja, jag har tagit bort det. Idag är en skitdag och sådana är aldrig kul, men det blir knappast bättre av att jag sitter och babblar om livets rutschkanor och liknande här. Det här blir dagens enda inlägg. Jag kommer tillbaka imorgon istället, då förhoppningsvis lite gladare. Kram på er tills dess.)

Hej alla glada! Hoppas att ni är lika sugna på fredag som jag är, för jag har en känsla av att det här kommer att bli en riktigt bra dag. Jag har egentligen inte alls tid att sitta här men jag ville ändå svänga in och säga att jag skulle inte bli förvånad om det är väldigt tyst på den här bloggen idag. Hela dagen är planerad och jag vet inte hur mycket tid det blir till övers innan jag och M letar oss ut ikväll heller. Men! Om så är fallet så vill jag i alla fall ge er lite fredagspepp i form av musiken som jag just nu står och sjunger med i, och säga som så att jag är väldigt glad för att just ni läser här dag efter dag. Tack! Och kram till er allihopa! 

Först och främst vill jag säga Godmorgon till er allihoppa! Jag har lite bråttom idag så det blir ett kort inlägg för stunden samtidigt som jag både sminkar mig och äter frukost. Är på väg ner på stan för att träffa en saknad E, och jag hoppas att vi kan göra någonting bra av dagen tillsammans. Jag vet ett par saker som måste inhandlas snarast i alla fall!

Sedan vill jag passa på att fråga om det är någon utav er där ute som sitter på en lägenhet som ni vill sälja? Eller vet någon annan som vill det? Här i Västerås. Helst en tvåa, men alla förslag är välkomna. Min kusin håller nämligen på att leta sig till storstaden från lilla Arboga, och finns det någonting jag kan hjälpa till med så är det att i alla fall fråga er om chansen finns att ni sitter på några guldkorn där ute. Det vore helt underbart! Ni kan kommentera här under eller skicka iväg ett mail till adressen ni ser här till höger. Ni skulle göra två tjejer väldigt glada!

Men nu måste jag verkligen springa. Att jag ibland ska vara så tidsblind.. Här har ni dagens klädval. Puss på er!





Till den, ett par enkla svarta jeans och min fuskpäls.

En del av mig vill inget annat än att skrika ja till den här rubriken. En annan del av mig säger, vem fan försöker du lura? Det är inte alltid enkelt när två sidor ska samarbeta, tillsammans, innanför en osäker yta. 

Alltså. Solen och snön får mig att vilja vara ute och gå dygnet runt nuförtiden. Jag kan inte låta bli. Två promenader har det blivit idag och jag skulle utan problem kunna gå en tredje. Det är stunder som dessa som jag är glad att jag har så pass nära ut till naturen. En kvarts promenad är vad som krävs för att jag ska stå mitt ute bland åkrarna och se solen nudda varenda snöflinga som finns på dessa stora ytor, och för varje flinga blir jag lite mer glad inombords. Jag förstår inte folk som kan klaga på det här. Slasket när det ska bort, DET är vad jag vill klaga på, men det här bara älskar jag.

Någonstans emellan dessa promenader dock, har jag äntligen (!) spenderat några timmar med att rensa datorn också. Det har jag egentligen tänkt göra ända sedan innan jul men aldrig riktigt tagit tag i det. Men idag föll de sig ganska naturligt eftersom timmarna behövde fyllas med någonting, och det börjar bli dags för de där tekniska grabbarna i min familj att rädda den här burken ifrån att gå under helt. Den både låter konstigt och sköter saker på egen hand, så riktigt frisk är den inte. Men jag ville rädda det som finns på den som är värt att spara innan dess att allt försvinner för man har ju samlat på sig en hel del på 5 år. Foton, filmer, musik, dokument. Herregud.

"MEN OKEJ. JAG PRESSAR DIG. JAG TYCKER OM DIG ASMYCKET. J SNACKAR TILL MIG, JAG VET ALLTING. MEN HON VERKAR JU SNACKA SKIT EFTERSOM DU ÄR HEEELT JÄKLA HOPPLÖS! JAG GÅR OCH LÄGGER MIG. HEJDÅÅ." 

Ni som känner mig kan ju få gissa vem det är som har skrivit dessa rader som jag nyss har skrattat mig igenom, och ni andra får försöka tänka er att det är precis så roligt som det ser ut. De är ifrån en av hela fyra msn-konversationer som jag har sparat under dessa år, och faktiskt den första utav dem. Varför man gör det där och då kan man ju verkligen fråga sig, men det är hysteriskt roligt att ha och läsa såhär i efterhand. Alla fyra har nämligen ungefär samma ämne i sig trots att det är fyra olika personer som man skrivit med, och jag verkar vara, om möjligt, ännu mer osäker kring det hela då än vad jag är nu. Stackars killar, ha ha ha. Jag ber verkligen om ursäkt till er som har fått stå ut med mig. På högstadiet framför allt. Jösses alltså.. Men jag ville bara vara en snäll och ordentlig tjej. Ni får tänka på det.

Dagens plus: Jag har hittat ett nytt matställe i Thai fastfood. Jag är ju verkligen ingen matfantast så jag har tyvärr för vana att bara gå dit jag vet att det finns någonting jag kan få i mig. Men det är också en vana jag försöker träna bort, jag vill ju utöka listan, ha många alternativ. Så nu finns Thai med på den, tack vare L, efter riktigt god (Och stor!) portion lunch.

Dagens minus: Det var sista gången som jag träffade L på nästan en månad. Behöver kanske inte säga mer än så. Jag saknar henne redan som den tönt jag är. Hur ska detta gå? (Plus att hon kommer vara pepparkaka när hon kommer hem, och jag redan har panik över det faktum att jag kommer försvinna bland snön vilken sekund som helst.. Hur ska DET gå?)

Nu: Bandy!

Min favoritplats är valfri strand där jag kan känna sanden mellan tårna och höra vattnet slå. Valfritt dansgolv där jag kan dansa tills jag inte känner mina fötter längre och inte en jävel bryr sig om hur fula moves jag gör. Valfri plats där den totala glädjen utspelar sig och du inte kunde bry dig mindre om allting annat. Hittills har det inneburit en scen utanför Konserthuset, en parkering utanför trafikverket och altanen precis här utanför huset. Jag hoppas öka på den listan i många år framöver!

Hallå där ute i vinterlandet! Hoppas att ni har en fantastisk dag framför er vart ni än befinner er, skolan/jobbet/resan/osv. Själv har jag planer på att plugga och tvätta, och det är precis så tråkigt som det låter.. Men dagens planer gick inte igenom som tänkt så istället har jag ganska mycket fri tid att spendera på sådana här roliga (nödvändiga) saker. Förhoppningsvis bjuder dagen på något roligare framåt kvällen. Iallafall om jag får bestämma.

Inser att jag har hoppat över listan både i lördags och i söndags så jag börjar väl helt enkelt denna måndag med att ta igen det. Det är inte så många dagar kvar nu ser jag, jösses vad fort det har gått. Dagens punkt kommer som vanligt senare, tillsammans med några andra inlägg, men här har ni alltså helgens. Dag 25 och dag 26.

Dag 25 – En första

Gick igenom ex antal alternativ till det här inlägget men beslöt mig till slut för att bara skriva som så att den första konserten jag någonsin var på var Justin Timberlakes utsålda i Globen för några år sedan. Jag älskar musik, men är rent utsagt skitdålig på att ta mig iväg för att se den live. Men. Än så länge kan jag nog leva på denna ett tag till även de närmsta åren. Jag är fortfarande helt uppslukad av hur jäkla bra han är, och ingen som jag varit på efter det (Även om dem är få) har bjudit på en sådan show som han har. Inte ens varit i närheten. Sjukt. Bra. Är vad han är. Och vill ni se snuttar ifrån den så hittar ni ett par HÄR. 

Dag 26 – Mina rädslor

Jag är nog en väldigt rädd tjej överlag. Rädd för att göra fel eller för att säga fel saker. Rädd för att inte passa in eller passa in för mycket så att jag glöms bort. Rädd för att göra för mycket eller för lite. Rädd för att förlora någon. Rädd för att hitta någon. Rädd för att vara ensam. Rädd för att tappa bort mig själv eller aldrig hitta dit. Rädd för spindlar, ormar, ödlor, mörker, tystnad, mjölk, nya maträtter. Rädd för att skadas eller skada någon, eller för att få ett samtal om att någon annan är skadad. Eller ännu värre borta helt. Rädd att inte finnas till tillräckligt ofta, rädd för att inte hjälpa så mycket som jag kan. Rädd för att bli sårad. Rädd för att aldrig bli av med min problemhy. Rädd för att bli utan pengar.  Rädd för basiller och sjukdomar. Det jag inte är rädd för är jag rädd för just för att jag är rädd att just det ska gå fel annars, och då är jag hellre rädd innan än efter. Hänger ni med? Jag är rädd för allt. Jag är rädd för livet. Punkt.

Nu är jag tillbaka hemma efter några timmar på stan och en vända i skidspåret. Det gick bättre den här gången, men att säga att det gick bra vore en överdrift. Det går framåt, någonstans där rör vi oss. Men det är kul ändå! Nästa gång ska jag försöka orka lite längre.

Från stan kom jag hem med tre påsar, varav endast en var till mig själv tyvärr. Vad det var i den ska ni få se senare men den ingår i samma färgkombination som de kläderna här nedanför i vilket fall, så ni kan ju få gissa fram tills dess. Ni kan nog få se vad det var i de andra påsarna också, men först efter att dem som äger dem har sett dem. 

Så! Dags att hoppa in i duschen, och sedan göra fredag. Ikväll blir en bra kväll, jag känner det på mig. Kram!

Hej, hallå, god morgon! Det blev en tidig morgon även idag för att kunna mumsa frukost tillsammans med mamma, och med mina väntande bitar med hallon och mango. Riktigt gott är det. Men tröttis som man är såhär på fredagen så gick jag tillbaka och la mig en timme till efter det. Hur skönt som helst, fast man egentligen inte får göra så, eller? Så blev det i vilket fall.

Nu håller jag på att göra mig i ordning för en dag på stan även om håret inte vill det jag vill för tillfället, blir väl mössa.. Men det betyder också att jag inte skriver mer förrän ikväll, vilket också betyder att jag måste kläcka ur mig detta nu på en gång - Calle Schulman gifter sig med sin Anitha idag. Jag har väntat på det här i evigheter och jag är så nyfiken så jag vet inte vad här hemma. Fast jag inte ens känner dem en millimeter. Men det är någonting med bröllop som gör mig alldeles varm, och jag kan inte förstå att jag bara varit på ett i riktiga livet. Jag väntar med spänning på alla bilder som kommer, och när dem gör det så tänkte jag proppa ett inlägg fullt med massa bröllopsinspiration. Får jag inte göra något själv någongång så kan jag väl åtminstonde få inspirera er? Så blir det!

Nu ska jag ut i kylan. Kram!




Svart spetslinne från H&M, vit transparent skjorta från Kappahl.

Skulle också gärna se Santa Monica Blvd i backspegeln en helt vanlig vardag klockan 17.43. Jennie får mig att resa dit lite varje dag. Ett mål i livet är absolut att ha varit där själv. Jag hör hur USA ropar på mig. Speciellt en dag som denna. 

Jennies blogg hittar ni HÄR. Dröm lite ni också.

Jag har gått osminkad i en vecka nu, sånär som på lite mascara vissa dagar. Skönt, såklart, att slippa spendera den där tiden med att kleta på sig ett ansikta på morgonen, men minre skönt att slippa gå och skämmas hela dagen sedan. Hur kan vissa se så livfulla ut, se exempelvis Gynning här över, medan andra, som jag, ser ut som vandrande lik om inte penslarna åker fram? Nog för att man är lika blek som snön för tillfället, men lite liv ska man väl kunna inge ändå? Inte? Nej men okej.

För att kompensera för världens längsta och mest spretiga inlägg här under så kommer här ett väldigt kort och enkelt. Dessa tre grejor fick flytta in i mitt rum igår. Allt för lite mer vårkänsla. Ett ljus, en tidning, en kudde.

HA! Aldrig trodde jag väl att jag faktiskt skulle ta mig ut i skidspåret idag, men jo, där har jag varit. Mamma och jag tog en sväng till Apalby direkt när hon kom hem ifrån jobbet, och ja.. Jag såg nog inte klok ut någonstans. Stackars dem som såg mig. Det här med tekniken liksom? Hur gör man egentligen? Vänster ben med höger arm? När trycker man ifrån? Höften fram, ryggen rak, böj på benen, samla kraft. Tjena. Lägg till ett par skidor och stavar på Bambi när han svänger runt där på isen, ungefär där har ni min stil under kvällen. Mamma bara skratta. Och jag med. Men jag tog mig runt för det!

Efteråt blev det en liten middag tillsammans med familjen, och även en storhandling på Coop. Jag såg nog inte klok ut där heller, så stackars även dem som såg mig där. Rödflammig och i träningskläder. Finfint. Men, nu har jag handlat allt som behövs för att ta tag i det här med frukost. Så imorgon ska vi se om det är lika ätbart och gott som det ser ut, vi kan väl verkligen hålla en tumme för det. För nu är jag lite taggad för det här. Har ni några tips på hur jag kan fortsätta att vara det mer än veckan ut så välkomnas dem mer gärna! Har ni tagit er genom sådant här? Hur lång är startstreckan? Jag vill nu, nu, nu!

Den senaste timmen har jag spenderat tillsammans med M. Vi har sökt gymnasieskola till honom och sedan övergick det till musikaliska timmen. Tänk att vi är så musikgalna båda två. Fasiken vad kul det är. Alltid minst tio nya låtar kan han kasta upp, bara sådär. Härligt värre. Och bra smak har han dessutom!

Nu ska jag mysa ner mig i soffan en stund, men sedan tror jag att jag somnar rätt skönt. Men hade jag ont i armarna efter skottningen i helgen, vill jag ens veta hur ont jag kommer ha imorgon då? Jag tvekar. Starkt. 

God natt vänner!

Jag har blivit så dålig på att planera. Jag skäms verkligen. Det är ju någonting jag borde vara bra på efter allting kan man tycka, men icke. För tillfället ser jag oftast inte mer än kanske två, tre dagar in i framtiden, medan resten av livet är som en grå sörja. Och så kan man väl inte ha det? Man får inte ha det så, helt enkelt.

Men. Den här månaden då. Februari, eller i vilket fall de dagar som finns kvar utav februari. De dagarna ska fyllas med en sak först och främst. Plugg. Jag har min första tenta om mindre än två veckor och tills dess har jag en del kvar att lära mig, om jag ska låta någorlunda snäll mot mig själv. Februari ska även rymma min brors födelsedag, vilket innebär en del festligheter, en tripp till Uppsala med saknade E, en after work (After school för min del.. Löjligt..) med M och förhoppningsvis ska jag också hinna med en del shopping, lunchdejter och, faktiskt redan idag, en del skidåkning. Jajamensan. Jag. På ett par skidor. I ett spår. Det blir inget Sälen för mig i år så jag får försöka ta vara på den lilla delen i mig som vill stå på ett par skidor här hemma istället. Hur det går vet jag dock inte.

Där, har vi det. Resten av min månad.

God kväll får jag väl lov att börja med att säga denna söndag! Jag har landat hemma igen efter en hel dag på vift, med början på Rocklunda och brorsans match imorse och sedan flera timmar i Arboga hos fina mormor och morfar. Man borde spendera fler dagar såhär. Det känner jag alltid efteråt. Jag måste bli bättre på det.

Inte hinner jag sitta här så länge till heller, men länge nog för att kunna ta tag i dagens ämne på listan. Sedan är det dags för annat igen. Jag vet att jag missade gårdagen, dag 18, som skulle handlat om min favoritfödelsedag. Men det tänkte jag faktiskt skriva en längre text om, så den kommer upp någon gång i veckan istället. 

Här och nu kommer Dag 19 - Detta ångrar jag.

Egentligen vill jag inte säga att jag ångrar någonting som jag gjort eftersom jag är där jag är idag tack vare allt som har hänt, vare sig det har varit bra eller mindre bra saker. Men visst kan jag, precis som många andra, känna att det är jäkligt onödigt att ha spenderat tid med falska människor, ångest, dumma beslut om det ena och det andra och kanske ett glas vin (Eller en hel flaska) för mycket. Men allt sådant här vet ni ju redan? Eller? Det gör vi alla tror jag, och ändå går vi alla igenom det som om det vore helt normalt år efter år efter år. Fast det inte är det. 

Men på något sätt kan jag faktiskt tro att det är bra, att gå igenom lite sådan skit. Eller jag vet att det är det. För hur ska vi annars veta när någonting är bra? Hur vet du hur en äkta vän är och beter sig om du aldrig råkar ut för en dum och oärlig? Hur vet du att du mår bra om du aldrig mått dåligt, och hur vet du om du kan ta dig tillbaka från nederlag om du aldrig behövt testa? Och hur vet du att du tar ett dumt beslut innan du tagit det? Det går ju inte. 

Så nej, det enda jag ångrar på riktigt är att jag istället inte har gjort mer. Varit för feg och låtit andra komma före mig själv, det ångrar jag. Rätt ordentligt. Men det går ju att ändra på, som tur är. Jag vill inte ångra mer. Jag vill ju också! 

Stackars, stackars, stackars Christian. Åh, vad jag ville ha med honom till finalen. Han är så ärlig och närvarande på scenen att man känner med honom ända hemma i soffan. Men icke. Vill bara ge honom en kram just nu.. Höll dock på att sätta vindruvorna i halsen när jag läste titeln innan han sjöng. "Like suicide" måste man nog uttala rätt för att inte förvirra någon. Själv skyller jag på tröttheten.

Men kul för Sanna! Konstigt nog både gillade och köpte jag den där låten, men framför allt henne själv. Såg ni skorna! Håret! Framträdandet! Vem som än har stylat om henne tills ikväll lär ju få applåder själv också. Mer sådant. Kul även för Brolle även om jag inte är något vidare fan av honom, att också få gå till final. Dit men inte längre, hoppas, tror och säger jag dock. 

Tummen upp för introt också, och det faktum att dem kunde skämta om förra lördagens dundertabbe. Jag gillar Marie mer och mer trots min avundsjuka till både hennes utseende och pojkvän. Och Rickard, han är väl okej? Eller?

Nu släpper jag dock schlagern för ikväll och tänker istället ta sikte på Jake Gyllenhaal. Love and other drugs blir det på skärmen framför mig om ett litet tag bara, och till er säger jag god natt. God natt!

Det börjar vankas middag och schlagerkväll här hemma nu. Och det är nog ungefär vad jag orkar med ikväll med tanke på att det väntar en tidig morgon imorgon. Tyvärr är det väl heller inte den bästa uppställning artister som finns på programmet denna lördag, men alltid finns det väl någon som kan överraska. Vi får se! Jag ser mest fram emot att se vad Marie har för kläder på sig efter den söta klänningen förra veckan. Snyggare programledare får man ju leta efter.

Kvällsläsning för den som vill ha det hittar ni HÄR, för jag tror inte att jag bjuder på annat än schlagertrams om det skrivs mer ikväll. Det där är anledningen till varför Fornis blogg är så omtyckt hos mig, inlägg som dessa. Hon vet vad hon skriver om, och hon skriver så att alla vi andra också vet. "Hellre längta än sakna". Sant. Sant. Sant. 

Kram på er!

Långfrukost och en brottningsmatch mot snövallen, det är ungefär det jag har hunnit med fram tills nu denna lördag. Så nu är jag helt slut. Fan för obefintliga muskler säger jag. Men ser ni vädret ute? Jag blir alldeles till mig, vill inte spendera en minut till inomhus knappt. Sol och snö måste vara den absolut bästa kombinationen för en vintermänniska som jag! En solstol ute i en snödriva, det vore någonting det.

Jaha, lördag. Valet står mellan skidor/bandy/plugg och tyvärr tror jag att det sistnämda vinner, även om jag gärna skulle åka till Rocklunda nu genast och spendera dagen där. Men det får bli lite lugnt plugg idag för huvudet är någon annanstans redan innan känner jag, och det brukar vara en ganska klar förvarning om hur okoncentrerad jag kommer vara.. Så kanske blir det att jag hinner med bandyn ändå. Vi kan ju hoppas!

Dock så ska jag börja med att ta tag i några små saker som ska fixas i mitt rum. Det verkar inte bli något byte den här helgen i alla fall så då kan jag lika gärna fixa till det i mitt nuvarande lite till. Gardiner och pinnar. Där ska jag starta. Plus att den här sötnosen här under måste få en ny plats efter att fönsterbrädan försvann för ett tag sedan. Kram på er!



Födelsedagspresent från kusinerna. Älskar den!

Man kan ju undra när mitt sug efter utgång ska slå till på en dag då folk verkligen ska ut, men det verkar liksom inte klaffa riktigt än. Men januari (Med undantag för min födelsedag), februari och mars är väl ändå rätt okej månader att mysa sig igenom? Eller? Dock, ska tilläggas, är jag ute i god tid och har redan bokat in en utgång i Örebro om exakt en månad idag. Det blir första gången där så jag hoppas att staden har någonting att bjuda på! Och innan dess hoppas jag såklart på ex antal roliga utekvällar här hemma också. Men ikväll blir det alltså mys. Igen. Men det är verkligen välkommet efter den här veckan och jag ska snart gå och hämta både ett par gosiga sockar och en lurvig filt att slå in mig i. M. Y. S.

Men innan jag säger god natt så måste jag bara visa den här bilden som jag hittade hos Petra idag. När jag skaffar bil så är det här det första jag kommer att fixa, tro mig, jag blev eld och lågor framför skärmen nyss. Det ska glittra om ratten!

Det finns så många minnen som ligger och värmer inuti att jag omöjligt kan välja ett utav dem som ska anses vara bäst. Kanske är det timmarna på flaket under studenten, kanske är det känslan i att få en lillebror eller en kusin som man får äran att vara en förebild till. Kanske är det den där onödiga men ändå så härliga kvällen när som man spenderade liggandes på asfalten tillsammans med en söt kille medan regnet dundrade ner från himlen, eller så är det kanske den där dagen då du insåg att du verkligen lever och kan njuta av solen, vännerna, en dålig bok, en underbar film, en oförglömlig utekväll eller ett äckligt glas vin och faktiskt må så fantastiskt jävla bra vid dessa tillfällen. Jag kan inte välja ett. Det är fullkomligt omöjligt, och det gör mig glad, att dem är så pass många. Det är en lyx att inte kunna välja.


Mösspåtagning 2010.

God vit morgon, får man väl lov att säga idag? Och god ond morgon, får jag lov att säga. Tack vare all snö som kom igår så tänkte jag vara en duktig dotter och skotta både fram- och baksidan hemma hos oss - AJ! Muskler i mina armar som aldrig har används tidigare visar verkligen att dem finns idag. Snacka om vardagsträning. 

Jag ska snart ta mig iväg en sväng, men tanken är också att jag ska ta bussen så vi får väl se exakt hur långt jag tar mig under dagen. Här under har ni i vilket fall dagens tänkta outfit, en väldigt enkel sådan, och senare kommer ett inlägg om vad mer som kom i paketet igår. Och lite annat lär också dyka upp under dagen. Hoppas ni får en fin dag, kram!




Tröja från Gina Tricot, Byxor och haldband från Lindex.

Vi har myskväll här hemma trots att det bara är torsdag idag. Det är sådant som gör att jag kan vänta ett tag till med att försöka flytta hemifrån igen kan jag tala om. Ett ganska långt tag, till och med. Vart skulle jag annars få tag på den här känslan, om inte hemma? Känslan av säkerhet och värme. Jag tycker om hemma. Jag trivs hemma. Jag älskar hemma.

Letar ni efter något roligare att läsa såhär på kvällskvisten så tycker jag att ni ska titta in HÄR. 31 Mars släpper H&M sin Glamour Collection. Och om var jag eld och lågor för några dagar sedan så vet jag inte riktigt hur jag ska uttrycka mig nu, kring den här kollektionen. Ser ni mockashortsen? To. Die. For. 

I klädväg för min egen del kan jag bara erbjuda en sneakpeak på min poncho från Lindex som fick användas en hel dag innan snön bestämde sig för att komma tillbaka. Den är nog mitt enda inköp på årets mellandagsrea. Men jag gillar den för det! Utanpå skinnjackan fungerar den även i minusgrader. Och det gillas ännu mer. Kram nu, och god natt!

Var med A. Hemma hos mig. I vår skinnsoffa. En tisdag, tror jag till och med att jag kan minnas mig till.

Vi hade precis tittat på en skräckfilm mitt på ljusa dagen för att ha någonting att göra. Eller nej, han hade tittat. Jag satt mest med en kudde för ansiktet och var överlycklig så fort eftertexterna började rulla. Men det kunde ju inte han ha vetat, att jag är så rädd för skräckisar, när jag bad honom ta med en film som vi kunde se, lite sådär utan förvarning någon halvtimme innan.

Men om jag var överlycklig för att filmen var slut så vet jag inte riktigt hur man förklarar den lyckan jag kände några sekunder senare. Första kyssen. Vilken glädje man fylldes med. Sådär så man fnittrar, ni vet. Herrejösses. Det är så jag vill fnittra nu också, bara jag tänker på det. Jag sa det till och med till honom förresten, att det var min första. Vem gör det egentligen, kan jag tänka såhär i efterhand? Talar om det, bara en kort stund efteråt. Snacka om oromantiskt. 

Men det blev i vilket fall inte min sista den dagen, eller veckorna efteråt, så någon större skada kan det inte ha gjort de där orden. Så tack till dig A, för min första kyss.

Nej. Måste få ur mig den här energin någonstans. Få fylla öronen med musik. Få känna hjärtat dunka. En långpromenad. Eller en springtur kanske. Jag måste ut i alla fall. 



(Bilder från i höstas)

Jag vill kasta på mig smycken till tusen, ta en snygg svart klänning, höga klackar och sedan dansa natten lång.

Nej, jag känner mig jättedum som lät så arg i det förra inlägget. Det var inte meningen. Långt ifrån. Men nu kan jag inte släppa det om jag inte ber lite om ursäkt först, så det gör jag nu. Förlåt. Jag älskar chansen jag har fått här, att skriva någonstans där folk faktiskt ser och tar till sig mina ord. Ord som tidigare bara låg hemma i min dator och skräpade, och som bara visades för mig själv. Det är en fantaskisk chans som jag har fått, och jag vill bara se den som positiv! Så jag tänker vända på det. Bli glad för varje gång ni själva väjler att skriva någonting tillbaka. Det är fint. På riktigt.

Så, för att lätta på tycket lite så kastar jag in några bilder som jag brukar tittar tillbaka på när dagarna emellanåt känns lite för gråa och lite för trista. Ungefär som jag känner mig just nu. Vem vill inte ha det såhär just nu? Åh. Sommar.






















(Alla bilder är ifrån 2009)

Det var väl fruktansvärt vad det var svårt att få er att kommunicera med mig. EN enda kommentar under hela dagen? Är jag verkligen så tråkig? Eller ska jag bara tolka det som att ni som läser här inte läser några andras bloggar, vilket jag inte tror på en sekund? Det roliga med en blogg, tycker i alla fall jag, är ju chansen att prata med människor som man aldrig annars skulle komma i kontakt med. Vilka är ni som sitter där ute och läser? Jag har ju ingen aning! Och en favoritblogg säger så mycket om vem man är som person tycker jag, och det vore väldigt roligt om fler vågade sig på att kommentera och prata om vem det är. Men, jag tänker inte tvinga någon. Jag kanske valde fel ämne bara..

Min favoritblogg är i vilket fall Viktor Barth-Krons, som ni hittar HÄR. Alltid säger det väl någonting om vem man är. Om min inspiration hittas hos Michaela Forni så hittas å andra sidan all humor och ironi hos Viktor. Ett litet geni är vad han är, i en annars så tråkig och insnöad värld. Han skriver om samhället och politik på ett sätt som får mig att skratta rakt ut flera gånger i veckan, och framför allt så vågar han skriva om saker som får andra att vända bort blicken och låtsas som ingenting. Man ska skriva om saker. Alltid hjälper det någon eller, som i hans fall, får i alla fall någon att skratta trots alla knepigheter som finns. Tack Viktor!

Nu blir det en promenad och kvällsmys här hemma, måste samla kraft inför en stenhård pluggdag imorgon där tanken är att jag ska hinna igenom en hel bok om dagens föreläsning (Den här gången på svenska - puh!). 

Överraska mig med lite kommentarer under förra inlägget nu, så hörs vi imorgon. Kram!

Men, vart tog vårkänslorna vägen under natten? Ha? Till och med jag som är en äkta vintermänniska blev nedstämd av att mötas av ett vinterlandskap igen nu på morgonen. Men jag känner mig själv, och jag har snart bytit åsikt och är glad för knorret under fötterna så fort jag verkligen kommer ut och får gå i det, så godmorgon!

På schemat idag står promenad, plugg, lunch på stan och föreläsning. Men det finns ett inspirationsinlägg här under på Sveriges snyggaste donna som får fylla det lilla tomrummet som blir idag.

Men jag tänkte faktiskt be er om en sak medan jag är borta under dagen. Kan inte ni berätta för mig vilken som är er absoluta favoritblogg av alla miljoner bloggar som finns där ute? Är det någon av storbloggarna? Bästa vännens? Någons i kompiskretsen, eller kanske någon ni bara snubblat över? Det har inte blivit så många kommentarer här innan trots att ni är många som läser, så kom igen nu, det här kan ni! Jag är supernyfiken!

Nu så, efter en heldag med plugg så har jag de senaste två timmarna bara tagit det lugnt och pysslat med annat, och nu tänker jag spendera lite tid här med er. Skönt! Och nyttigt för själen inbillar jag mig, att varva ner lite såhär framåt kvällen.

Tanken var från början att avsluta dagen med en promenad, men eftersom brorsan kom in för en stund sedan och berättade att himlen öppnat sig så tror jag att vi skippar det. Jag kan gå en längre prommis imorgonbitti istället, eftersom skolan inte börjar förrän två då. Istället tänkte jag faktiskt visa er vad jag har gjort de här senaste timmarna, eftersom jag själv älskar liknande inlägg hos andra. Lite vardagslyx såhär på måndagen har jag haft. Om ni vill veta, vill säga? Jag chansar väl.

Jag brukar ha en kväll i veckan då jag släpper allting annat och bara gör sådant som får mig att må bra. De små sakerna är oftast det som jag uppskattar mest, eftersom dem gör den annars inte allt för roliga vardagen lite, lite bättre. Och det behöver absolut inte vara något drastiskt. De stora sakerna kan man göra mer sällan, som att gå till frisören eller att gå på massage. Men vad tycker du om, som kan göra dagen efter lite lättare att ta sig an? Utgå därifrån så kan det inte gå fel. Jag är verkligen stark övertygad om att det hjälper mig igenom de där allra jobbigaste dagarna. 


Jag är väldigt basic när det kommer till vardagslyx för min egen del. Ordet låter säker glammigare än vad innebörden är hos mig. En form av lyx för mig är i vilket fall fin hy, och eftersom jag inte hör till dem som har det av sig självt så får jag ibland hjälpa till lite på traven. Då börjar jag med att koka upp lite över 1 liter vatten, och häller sedan över det i en skål. 


Sedan lägger jag en handduk över huvudet och böjer ner ansiktet över vattnet, för att på så sätt "ånga ur porerna" som jag så fint fick lära mig att det hette när jag själv fick tipset för något år sedan. Det blir till en början väldigt varmt, men det är ändå otroligt skönt. Och det fungerar verkligen! Sedan ska man sitta så i cirka 20 minuter, så jag brukar alltid ha ipoden som sällskap under tiden. Vem blir inte lite gladare av bara musiken i sig?


Efter dessa 20 minuter sköljer jag ansiktet med varmt vatten, och lägger på en ansiktsmask i ytterligare tio minuter för att verkligen rengöra huden. Jag använder en ifrån Neutrogena eftersom jag behöver lite extra hjälp, men ta en som passar er hudtyp. Och ja, man ser inte klok ut varken efter ångan (Man blir knallröd) eller med masken på sig, men det får man ta. Håll er borta från fönstret så slipper ni skrämma grannarna (Det har jag lyckats med ett par gånger..).


Medan masken verkar så brukar jag passa på att ta hand om mina stackars händer. Det gör jag med hjälp av ett sett ifrån Mary Kay som består av två krämer och en skrubb. Tanken är att man ska göra dem snabbt efter varandra, men jag brukar göra de två första stegen (En kräm plus en skrubb) för att sedan vänta med det tredje. När masken verkat klart så hoppar jag in i duschen och duschar varmt och länge. Schampo, balsam, fila fötterna, tvätta bort masken, allting. Sedan när jag är nyduschad brukar jag göra det sista steget för händerna, som är ytterligare en kräm, och den ger dig, på riktigt, babylena händer. Love it. 


Och när vi ändå håller på att ta hand om händerna så brukar jag passa på att ta bort och lacka på nytt nagellack. Idag blev det ett rött ifrån Max factor på mina likbleka händer, och det gör mig faktiskt mycket gladare att se ett par röda naglar knäppa runt på tanenterna framför mig, jämfört med mina annars alltid så naturliga. Sedan är det bara att smörja in (Dränka) hela sig i en riktigt god bodylotion och mysa ner sig i morgonrocken, så känns kvällen, för mig i alla fall, genast mycket bättre. 

Så! Hoppas någon blev lite inspirerad. Nu väntar ännu lite mer vardagslyx för mig här hemma, en kopp te och CSI. Jag tänker inte röra en fena ur soffan och jag föreslår att ni gör det samma, om ni kan. Kram på er!

Dags för ytterligare en pluggdag här hemma. Idag kring perception, tanke, minne och språk. Var tanken iallafall. Jag brukar till slut alltid sitta med lite information kring alla olika ämnen istället och ändå inte förstå kopplingen. Helt fel tillvägagångssätt. Dags att skärpa till sig med andra ord. Det här med att plugga har ju alltid varit min grej? Jag förstår inte hur mycket man kan tappa på mindre än ett halvår..

Men vad jag har hunnit lärt mig hittills iallafall är att man måste ta en paus emellanåt, annars fastnar inte ens litegrann. Så det kommer några inlägg under dagen ändå. Bland annat dagens ämne, som har fått mig att tänka till rejält. 

Innan jag sätter igång igen tänkte jag förresten visa några bilder på klädesvalet i lördags. Jag försökte mer än en gång ta några okej bilder med dem på, men det hela slutade med upprepade skrattattacker. Jag ska bli bättre på det, jag lovar, men jag måste få öva lite först så jag slipper stå och se så sammanbiten ut. Hur kan alla andra bli så bra på bild? Här har ni kläderna iallafall:




Halsband och tröja från Lindex, kjol från H&M.

Samtidigt som våren gör sig påmind genom fönstret idag så tänkte jag passa på att visa några bilder på H&Ms Conscious collection, som kommer ut i alla H&Ms butiker den 14 april. Enligt vissa är den här kollektionen tråkigare än förra årets Garden collection, eftersom den var i så starka färger, men för mig är det här så mycket bättre. Jag älskar de vita, beigea och rosa nyanserna, och ser redan nu tre, fyra plagg som mer än gärna får bo i garderoben till sommaren. Snart så!

Idag får bloggen vila. Jag har annat för mig under dagen, och kvällen kommer att spenderas tillsammans med ett par älskade och saknade kusiner.

Jag ville bara ta tag i dagens ämne (Dag 11) först, och säga att jag är världens lyckligaste varje gång jag inser att jag bara är den ena delen av syskonskaran Welin. Att jag får dela mitt liv med världens bästa lillebror, och skratta och ta mig igenom saker tillsammans med dig brorsan, det är ovärderligt för mig. Du är så bra, lillkillen. Du är så bra. Och någon dag här snart ska jag samla krafter för att berätta precis hur bra du är, för det förtjänar du att höra om och om igen. Att skrika och ljubla när du åker på utvisningar är ju min favoritaktivitet och det säger väl en del, men det säger kanske mer om mig än om dig. Men det vet du ju också, att när det går bra, då ljublar jag ännu högre. Världens bästa lillebror, det är du. Kram på dig brorsan!

Jag skulle bara dammsuga. Sen skulle jag bara byta sängkläder. Sen råkade jag damma alla hyllor. Och flytta på sängen. Som i sin tur gjorde att jag bara skulle flytta lite på sminkbordet också. Och då åkte min verktygslåda fram. Som egentligen är en kartong till min servis. Hm. Och sen skulle jag bara flytta lite till. Som ledde till att jag tog bort. Och när jag ändå var igång kunde jag ju lika gärna städa igenom garderoben. På riktigt, den här gången. Sortera. Hänga upp. Vika. Hitta allting som man glömt bort. Det slutar med att jag gjort om hela mitt rum. Det blev.. Större. Bättre.

Nu ska jag därför mysa ner mig tillsammans med Damien i Gossip girl, Liam i 90210, Mark i Grey’s anatomy och Julian i One tree hill. Här ska catchas upp!

Jag ser ju hur många ni är som är inne här och läser emellanåt, men tyvärr så ser jag inte hur många utav er som är tjejer respektive killar. Jag hör också att det är många utav er som tycker att det är roligt att det ligger mycket fokus på kläder, men jag vill bara återigen säga att det inte är därför som den här bloggen finns till. Det är roligt, absolut, men det finns viktigare saker än kläder att skriva och disskutera om.

Men. Dagar som denna, då jag har lite andra saker för mig, tänkte jag att det får bli sådana dagar då kläderna får stå i centrum. Kan det bli en bra balansgång? Och idag så tänkte jag att ni killar som läser också skulle få lite inspiration, så här kommer ett bildregn bara för er:

Killarnas bloggar har ni här: Andreas Plogell, Andreas Wijk och Cimon Lundberg. Kram!

Glad. Lycklig. Bilägare. Ekonomiskt stabil. Säker. En hjälpande hand till fler än mina vänner. Ägare till en lägenhet, och ännu längre fram förhoppningsvis ett hus. Men utan trådgård, hatar trädgårdar. Mer fokuserad. Faster? Och en glad tant till mina kusinbarn? (Känn ingen press) En fortsatt bra vän. Och någon gång vill jag få vara brudtärna. Jag ska, helt enkelt, vara det någon gång. Om inte så får jag vara det till mig själv. Fotoproffs. Långhårig. På riktigt. Eller korthårig. Någonting annat än det jag haft på huvudet de senaste tio åren i alla fall. Hoppas kunna hålla i föreläsningar av något slag. Gärna kring hur man hjälper sig själv och hur man kan tänka bättre tankar. Någonting jag tror på. Krönikör har jag alltid velat bli. Högsta önskan sedan långt innan SATC började visas på teven. Stilsäker. Ett riktigt inredningsfreak när jag får chansen att inreda mitt eget hus. Jag vill bo utomlands en stund också. Eller en längre stund, om jag trivs. Jag ska ha mod till det bara, men jag får väl satsa på att bli modig också. Jag vill så gärna hinna se världen. Inte fastna. Inte nöja mig. Bara se mer och vara nyfiken. Jag ska bli massor, helt enkelt. Eller jag vill bli, massor. När jag blir stor. Vilket är om typ tio, tjugo år, si så där. Eller? 

God morgon förresten! Jag sitter och stirrar ut över en snötäckt gräsmatta och tusentals snöflingor som letar sig fram i vinden, och känner sakta med säkert hur orken rinner ur mig, jag hade verkligen velat se sol idag. Jag hade behövt det. Men icke.

Idag väntar ytterligare en pluggdag hemma, men jag tänkte kasta in några inlägg emellanåt till er ändå. Om ni har tid att läsa vill säga. Det är ju fredag! 

Är lycka. Det må låta simpelt och enkelt, men att finna lycka i livet har visat sig vara svårare än jag trodde. Och därför kan jag likna det med en tro, eftersom jag vet hur bra man mår när man har hittat det. Jag söker alltid lycka. Och jag kommer aldrig att sluta. Jag tror på att den finns där ute. Lyckan i att hitta djupa vänskaper och förtrollande kärlek, lyckan i att veta vart man vill och lyckan i att bli överraskad på vägen. Lyckan i livet. Det är min tro. Att den finns där även när det är mörkt och svårt. Och det är väl så en tro fungerar? Jag vill tro det.

Finns det någonting som jag önskar att jag vågade använda mer så är det färg på läpparna. Jag beundrar folk som vågar sticka ut med ett par klarröda eller knallrosa läppar en helt vanlig tisdag, och jag önskar så att jag kunde vara en utav dem. Men icke. Jag är tråkmåns och kör naturligt dag ut och dag in. Skärpning!

Jag är otroligt glad över att jag valde att sy upp min egen balklänning, och skulle jag ge årets studenter något form av råd inför balen så är det att göra det samma. Om man har råd, men det behöver verkligen inte kosta mer än att köpa/hyra en i butik. Dessutom så tycker jag att är mycket roligare att få vara med och bestämma lite själv, och sedan ha en klänning hemma som faktiskt du själv har designat. Olivia har kanske den finaste balklänningen jag någonsin sett och jag var länge nära på att göra en kopia, men ändrade mig efter ett par kloka ord. Även hennes är uppsydd på egen design. Kul!

Vill. Ha. En. Rosa. Mockajacka.

Enkla och lättare halsdukar måste jag bli bättre på att köpa. Tänk att bara kunna kasta över en halsduk över en annars enkel (Läs tråkig) outfit, genast blir det mycket roligare att se på och ha på sig. 

Det här är en smaksak, men jag tycker att det är väldigt fint att ha en synlig bustier på sig emellanåt. Och inte bara till fest utan även till vardag. Med en ordentlig tröja till. Men det gäller att det är en bustier på riktigt, det är ingen vilken-bh-som-helst-show jag pratar om. 

Stor knut på huvudet. Frisyrernas frisyr. Riktigt jäkla snyggt!

Svartvitt. Den enklaste och snyggaste kombinationen.

Men vem kan förneka att färg är lite, lite roligare? Varför köpte inte jag den där klänningen från H&M förra året förresten (Första bilden)? Jag var ju så sugen, och är fortfarande så sugen. Älskar den.

Olivias blogg hittar ni HÄR. Kram på er!

Det är hemmaplugg som gäller för min del idag eftersom det inte står någon föreläsning på schemat, och därför sitter jag just nu och försöker förstå mig på neuropsykologi, på engelska. Därav min totala frånvaro till allting annat. Jag ber om ursäkt för att jag tjatar men det är verkligen precis sådär fruktansvärt svårt som jag var rädd för, det här med engelskan, och det gör mig ärligt talat riktigt nervös. Att sitta och slå upp ord är i sig inget större problem eftersom det hjälper mig, men tiden det tar, det hjälper mig inte. Det gör inte tiden jag sitter här och pysslar med annat heller förvisso, men efter några timmar behöver man ett break. Och det tar jag nu. Amygdala, beteendegenetik, ECT och allt det andra får vänta en stund.

Om ett litet tag kommer därför både dagens ämne på listan och ett inspirationsinlägg upp. Jag ska bara fixa lite lunch först!

Jag antar att det är någon eller några av er läsare som spänt räknar ner dagarna inför en viss speciell dag som kommer i juni i år. Er student. Man hör ofta om människor som har väntat hela sina liv på den där dagen, och som verkligen känner friheten komma närmare för varje minut som går. För ett år sedan var jag väldigt avundsjuk på just den känslan, för jag har själv aldrig varit speciellt uppspelt över vad som skulle bli min egen student, den där junidagen förra året.

Men så kommer den där sista månaden. Kursslutet rullar förbi. Varje gång du kliver in genom skolans ytterdörr så vet du att det är närmare slutet nu än innan du nuddade handtaget. Varje dag, varje sekund, allting kommer tillslut att handla om en enda dag. En enda dag då du vill att allting ska vara sådär ruskigt perfekt och glädjefyllt som du drömt om och som du sett andra få ha. Det är din tur nu. Det här är den bästa dagen i ditt liv.

Men plötsligt inser du att allt inte blev som det skulle. Klockan är halv tio och om en halvtimme ska du springa ut ur konserthusets glasdörrar och möta din frihet efter 12 års skoltid. Men du är inte där. Du ligger på badrumsgolvet hemma i villan och gråter för att du precis insett att du kommer att missa hela skiten.

Så var det för mig. Och jag kan säga att det inte var förrän där och då jag skaffade mig de första riktiga studentkänslorna, det där riktiga suget av att hela jag ville springa ut genom de där glasdörrarna och möta havet av skyltar och känslan av glädje och frihet. Sekunden efteråt insåg jag dock att dem kom helt i onödan, eftersom jag tydligen inte skulle få uppleva dem.

Jag gick upp den där morgonen och gjorde mig i ordning precis som om det var vilken dag som helst, jag skulle bara råka ha en vit klänning på mig och vara lite mer noga med lockarna i håret. Jag satte den fina vita mössan på huvudet och tog mig sedan iväg till champagnefrukosten hemma hos C, och det var där någonstans mellan en klunk bubbel och en genomgod jordgubbe som jag kände att allting inte var som det skulle, det var inte vilken dag som helst. Jag mådde inte bra, helt enkelt. Jag mådde faktiskt riktigt dåligt. Jag har haft magkatarr till och från några gånger tidigare, men det har alltid varit under en kort tid och jag har helt enkelt glömt av det efter ett tag, men det här gick inte att glömma. Jag vet inte om det var för att jag kände press över att det borde kännas mer speciellt än vad det gjorde, eller om jag helt enkelt var spänd fast jag inte visste om det, men någonting var det som fick magen att gå helt bananas, och jag förstod ganska snabbt att det här kunde sitta i längre än ett litet tag.

Vi tog taxi till skolan allihopa, där vi möttes av alla andra studenter och det blev ett himla liv bland alla. Vart man än vände sig så möttes man av ett leende och en vit mössa. Otroligt fint egentligen, men för mig var det ett mindre helvete eftersom jag inte ville förstöra varken för mig själv eller för alla andra genom att inte vara lika genomlycklig. Men att ens få musklerna i ansiktet att forma ett leende kändes som en kamp. Vi gick sedan in i vårt basgruppsrum. Älskade basgruppen, fan vad bra vi var. Vi sjöng lite och skålade, och sedan var det dags för att få betyg. Eller nej.. Kanske inte.. Vänta.. Jag måste..

Jag sprang ut därifrån. På vad som kändes som en veckas tid tog jag mig till närmaste toalett och föll till golvet. Sedan fick jag samla all min kraft för att ens få upp huvudet till toalettstolen. Och sedan satt jag där. Och spydde. På min studentdag. På ett äckligt toalettgolv. I skolan, medan alla andra fick varsin fin röd ros och ett kuvert med deras bevis över allt slit som vi gått igenom. Fint, tänkte jag, att inte ens den sista dagen kan jag få vara som alla andra och bara njuta av stunden. Till och med idag måste hjärnan och hjärtat bråka över vad som är rätt och fel, på den självklaraste jävla dagen som finns. Jag ringde mamma och vi åkte hem. Skulle jag spendera dagen i en toalett kunde det i alla fall få vara min egen kände jag.. Men tårarna rann hela vägen hem.

I någon timme satt jag sedan där på golvet hemma och gick igenom vad som kunde tänkas hända på skolan, precis samtidigt som jag nu satt här och såg mitt eget maginnehåll komma upp igen. Höll dem tal? Skrattade dem? Grät dem? Vem fick pris, och vem fick äran att bära Kunskapsskylten på vägen till konserthuset? Var dem där nu? Sjöng dem? Hade dem roligt åt mig med?

Vid tjugo i tio sa mina föräldrar att det var dags att åka om vi skulle hinna. Jag tittade på dem som om dem var dumma i huvudet. Och jag minns fortfarande hur jag starkt kände av min egen oförmåga att begripa hur vi skulle ta oss in till stan och till konserthuset på tjugo minuter, med mig och mina spyor i en bil, och sedan fortsätta den här dagen precis som om jag inte nyss hade gråtit bort, inte bara hela mitt ansikte, utan även hela känslan av att det här var en bra och speciell dag. Men så kom de där orden som man behöver höra ibland. Dem man borde säga åt sig själv i vissa lägen men som jag är så fruktansvärt dålig på att ta på allvar. Nu gör vi det här, sa mamma och tittade på mig. Nu gör vi det här. Punkt.

In i bilen, snabbt. På med ett par gamla och fula skor, bara jag slapp stappla runt i klackar. Hinken i knäet, mössan på, låtsas som om att det inte är fläckar på klänningen. Och le. Vi är plötsligt framme. In. Hitta min plats. Hitta fina NVSP3E. Samla krafter. Spy inte. Spy. Inte. Le istället. Le, le och le.

Sedan kommer det där ögonblicket som man väntat på, och det hela går liksom i slowmotion. Du ser dina vänner springa ut genom dörrarna framför dig, och du ser hur äkta glädje ser ut sådär lite på håll först. Du hinner egentligen inte tänka något, men du förstår att det är en fin stund. Sedan tar du sats. Du känner att det är nära nu. Du glömmer varenda tår du nyss fällt och du glömmer att magen håller på att vända sig ut och in och du bara springer. Du springer ut och tar del av den där glädjen. Du springer ut till ett hav av människor som ser dig uppleva någonting helt jävla otroligt underbart, och du själv känner dig helt blank och tom samtidigt som du känner varenda känsla du någonsin känt. Samt några nya som du förmodligen aldrig kommer att uppleva igen. Lycka. Glädje. Man kan egentligen inte förklara ögonblicket då man verkligen tog studenten, för det är meningen att det ska vara en hel dag. Men ögonblicket då man kände den där friheten som alla pratar om, och den där riktiga känslan av att man verkligen svävar på moln, den upplevde i alla fall jag när jag sprang ut på den där pyttelilla scenen utanför konserthuset. Tillsammans med NVSP3E och tillsammans med hela Kunskapsgymnasiet. Jag tog studenten. Trots allt. Och det kändes, långt inne.

Där och då slutade förövrigt mitt hjärta och min hjärna att bråka, och lät mig faktiskt vara glad och lycklig resten utav dagen. För vet ni, studenten är sådär äckligt roligt som man hör att den ska vara, oavsett om man så längtat efter den i 12 år eller i tjugo minuter. Och då kan hjärnan säga vad fan den vill, för hjärtat vinner alltid den dagen. I längden. Oavsett. 

Och tar man sats ordentligt när man springer ut så håller den känslan i sig långt efter att du gått ner från scenen, långt efter att du upplevt timmar av lyckorus på flaket, långt efter att du träffat släkt och vänner hemma för mottagning och långt efter att du dansat bort fötterna på BMB tillsammans med stans alla andra vita mössor och dina fina vänner. Efter studenten lär man sig att hjärtat vet bäst, och det är ärligt talat det bästa jag lärt mig under alla år i skolan. 

Ta hand om din studentdag. Den är oslagbar. Oavsett. 

Jag sitter och skrattar i soffan. Med mamma. Med min bästa vän (Dag 7). Rakt ut skrattar vi. Åt David Hellenius. Det är sällan som jag känner hur jag bara behöver tänka på någonting för att i nästa sekund skratta och le, men så är det med det här. Det bubblar inom mig när jag tänker på det. Kinderna åker automatiskt upp och tänderna letar sig fram, trots att jag försöker tysta skrattet. Men sedan kommer det där löjliga fnisseriet ändå. Jag kan helt enkelt inte sluta. Det här är min humor. Rakt av.

Den riktiga reklamen, för Fritidsresor, är egentligen inte alls dum, det är inte därför det är roligt. Jag tycker rent av att den är bra. Den är sann, och det är bara sådan reklam som jag kan ta till mig på allvar. "Livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna du minns" eller något liknande säger dem. Och det är verkligen ingenting roligt i det, det är bara ren och skär sanning.

Men det är väl också så, att mycket av den humorn som är riktigt rolig har sin början i något allvarligt? Könsroller till exempel. Jag skrattar när Magnus Betnér skojar om hur hans dotter ska bli den största slampan i hennes skolas historia, eller när han pratar om att Ebba Von Sydow ska njuta genom att sätta på sig en Juicy Couturedress, fast jag egentligen tycker att det är någonting man borde disskutera på riktigt. Det ligger ju något djupare bakom det hela. Hur pojkar får bilnycklar och flickor får dockor. Killar leker superhjältar medan tjejer kramar och tar hand om nallen. Det är ju sant. Men får man inte skratta åt det då? Jo. Det är klart man får. Det är ju det som humor går ut på.