Hoppa till textinnehållet

Huvudkolumn

Malin Welin
Publicerad 2011-01-31 18:05

Förmågan att kunna vara glad

Vi har kommit till dag 6 på listan, och meningen är att jag ska skriva om mina bra sidor. En av mina absolut sämsta sidor är i alla fall att jag inte har någon som helst form av tro på mig själv. Jag har stirrat på det här tomma word-dokument i snart en halvtimme och jag vill egentligen hellre stänga igen det än att börja skriva något. Tanken slog mig till och med att jag kunde råka hoppa över listan idag, eller åtminstone byta ämne, eftersom det ändå inte har så stor betydelse.

Men så slår det mig, att det visst har en stor betydelse. För det får inte bli så en gång till, att jag inte gör någonting för att det skrämmer mig. Det finns så många stunder i mitt liv som jag önskar att jag kunde gå tillbaka till, bara för att säga till mig själv att det här är verkligen inte hela världen. Du kan. Jag vet det. Du är bra. Du är duktig. Du tar dig igenom det här. Och det värsta är att det är riktigt löjliga stunder som jag tänker på, precis som den här. Stunder som kanske bara rullar förbi vissa andra människor, men som etsat sig fast hos mig för att jag var så otroligt rädd och feg där och då. Och rädsla är inte heller en bra sida alltid. Inte när man är rädd för fel saker.

Därför tänker jag säga såhär, att en av mina bra sidor, nu för tiden, är att jag kan lära mig av mina misstag. Det tar sin tid och jag mår inte alltid så bra längs vägen, men till slut är det bara att inse att man inte kan vara alla till lags alltid och man kan inte alltid lyckas. Ibland gör man andra besvikna, men så länge du inte gör dig själv så pass besviken att du inte kan ta dig förbi det till slut så kommer du att klara av det. Du klarar av det, även om du inte tror det. Och idag vet jag vet, att jag kan ta mig förbi saker och ting, även om jag ibland känner för att bryta ihop totalt.

Sedan hoppas och tror jag att jag är bra på att finnas till hands och hjälpa människor. Det är i alla fall något jag kämpar för att göra och som jag tror på. Det är bra att vara en smula egoistisk ibland, men aldrig så pass att du glömmer dem som betyder någonting för dig. Dem ska du ta hand om. Och kan jag ta hand om någon annan som jag inte känner eller någon som bara råkar passera i livet, då vill jag göra det också. Det är nog därför jag pluggar det jag gör just nu. Det känns rätt, det känns som att det passar mig. Ett par tröstande ord eller en varm kram, vad som helst som där och då känns hjälpande, det vill jag tro på att jag kan ge. Kanske ett par kloka ord, till och med. För jag vet hur mycket det betyder för en själv.

Och jag är bra på att lyssna, ta in och ta hand om information. Oavsett vad det är för information. Oavsett om någon i min omgivning är glad, ledsen eller bara behöver prata om hur otroligt trött den är på någonting eller vad som helst, så försöker jag alltid att besvara det på bästa möjliga sätt. Bland det viktigaste som finns, enligt mig, är förmågan att vara glad även när det går bra för andra. Min kusin sa alldeles för någon dag sedan att det inte är förrän det går bra för en som man ser vem som är ens riktiga vänner. Och jag tror på det, hur fel det än kan låta i och med att det borde vara tvärtom. Men för min del är det helt sant. Och det är också helt sant att jag aldrig skulle kunna ta ifrån någon dens glädje när det går bra, om det är en riktig vän. Då känner man deras glädje även i sig själv, och man är på riktigt glad för dens skull. Inte något påklistrat. Inte något fejkat. Man finns där både i motgång och i medgång. Och bland den bästa känslan man kan få, är när man är genuint glad för någon annan.

Det blev några ord till slut, även om det satt långt inne. Och det stör mig, att det ska vara så svårt att hitta bra sidor hos sig själv medan man utan problem skulle kunna skriva tio gånger längre om det man gör dåligt. För så är det, för de flesta av oss tyvärr. Men varför? Det borde verkligen inte vara så. Det får inte vara så.

Så nu vill jag höra ifrån er. Vad är era bästa sidor? Och jag vet att ni också kan, för ni är bra människor. Alla kan hitta 3 bra saker med sig själva, jag är alldeles övertygad efter den här tiden framför datorn till det här inlägget. Om inte här, så skriv det på ett papper framför er. Eller på Facebook. Eller på mobilen, eller någon annanstans där ni spenderar mycket tid. Någonstans där ni kan se det och tänka på det emellanåt. För ni är bra. Ni är jättebra. Kram till er alla!

Publicerad 2011-01-31 14:33

Screen actors guild awards

Natten till idag gick Screen actors guild awards av stapeln i landet med de stora stjärnorna, och röda mattan fylldes återigen av klänningar vackra nog att förlora en arm över. Jag tjatade till mig två timmars liveinspelning mellan tolv och två i natt, besatt som jag är, som jag nu har snabbspolat mig igenom under den tänka lunchpausen. Man måste ju älska januari och februari för alla dessa galor man kan dreggla över..

Därför måste jag ju såklart också kasta in en lista över dem som lyckades bäst. Listor och klänningar är två stora kärlekar i mitt liv och i kombination är dem helt oundvikliga. Här har ni toppen:


Kim Kardashian i en rödlila Marchesaklänning, som jag bara råkar tycka väldigt mycket om. Jag tycker dessutom att det är riktigt snyggt med accessoarer på klänningen istället för runt handleden eller halsen. Riktigt. Snyggt.

Angie Harmon, som presenterade under kvällen, bar en klänning från Monique Lhullier som sägs ha gästat den röda mattan förrut. Jag hade kanske också kunnat varit en av dem som säger att det är en liten katastrof att komma i en redan visad klänning, men är det så farligt verkligen? Jag tycker att den är helt underbar både en, två och tre gånger. 


Lyckas man en gång så gör man det antagligen igen. Eva Longoria var minst lika snygg under gårdagen som under Golden globes i en gråvit klänning ifrån Georges Hobeika.


Natalie Portman hade med sig den hestaste accessoaren just nu, sin gravidmage. Jag räknade till 8 liknande magar under dessa två timmar, och då visades långt ifrån alla i tv.. I sin klänning ifrån Azarro gör den sig väldigt bra dessutom. (Note to self: Måste se Black swan väldigt, väldigt snart.)

Andra som lyckades minst lika bra som dessa ovanför men som jag inte kan ladda upp bilder på, tyvärr, var Renee Bargh, vars frisyr tog hem första pris, Jayma Mays, vars skor och lockar jag gärna skulle äga, och Giuliana Rancic, som ledde livesändningen från E!, vars klänning troligen var den allra vackraste under hela kvällen. 

Vill ni ser fler bilder så hittar ni dem HÄR. Kram!

Publicerad 2011-01-31 12:12

Tankebanor och metaforer

Det här med psykologi får en verkligen att vända ut och in på sig själv efter ett tag. Vare sig man först vill det eller inte. Man dissekerar sitt inre för att förstå tankebanor och metaforer, men ska ärligheten fram så hjälper det inte så mycket. Jag känner mig plötsligt väldigt stängd istället.
Jag vet inte om det bara är jag eller om jag ingår i ett större sällskap utav folk som också tänker för mycket för sitt eget bästa, men ju mer man lär sig om vad som kan ligga bakom saker och ting, ju mer rädd blir man plötsligt för att tänka ett steg längre. Jag har alltid velat veta varför jag tänker som jag gör i vissa situationer eftersom det verkar gå tvärtemot många andra, men nu när jag väl står och knackar på dörren till svaret så är jag inte alls lika säker på att jag vill veta. Är det så att det verkligen finns förklaringar till allt sådant som fått en att må och göra som man gjort tidigare? Om jag tar reda på vad det är, kommer jag kunna ändra på det då? Vill jag ändra på det? Och framför allt, kan jag ändra det till något bättre, eller blir det ytterligare en sådan där tanke som bara ligger där för att städigt göra mig påmind om sådant som man inte vill tänka på?
Credd till er som hängde med i mitt resonemang där. Inte ens jag själv gör det tror jag. Nu ska jag istället fixa lunch så huvudet får vila lite, men sedan blir det ner med näsan i böckerna igen. Kram på er!
Publicerad 2011-01-30 21:10

Kärleken är.

Det vore fel av mig att ens försöka ge mig på att förklara vad kärlek är för något, jag skulle inte ens närma mig ett svar om jag så skrev tusentals texter om det. Men för mig personligen är kärlek nog en känsla av lycka och glädjen i att ha en annan människa i min närhet. Och vetskapen om att den här personen är värd att offra energi, känslor, tid och tårar för, om så skulle behövas, för den får mig att må så himla mycket bättre än om den inte fanns där. Kärleken i sig bara är. Och det är något fint och skört som man ska ta hand om, och som man bara ska dela med människor som man verkligen tycker om. Sedan finns det såklart en annan typ av kärlek till andra saker än människor, men det är något helt annat, även om den kan vara minst lika stark.
Det här är kärlek för mig, kärlek av den allra finaste sorten:

Familj.


Släkt.


Vänner.

Kärlek är familj, släkt och vänner. Relationer man värnar och tar hand om. Jag älskar er.
Publicerad 2011-01-30 16:13

Snabba cash

Efter en mysig hemmakväll även igår, som jag spenderade tillsammans med JW i Snabba cash, så kände jag verkligen för att göra någonting idag oavsett hur kroppen egentligen känner sig. Så efter att ha sett Sveriges bronsmatch mot Kazakstan i bandy-vm (Hur tråkigt det än är när man vet att dem borde varit i final) så tog jag och mamma bilen ner på stan för shopping och fika. Efterlängtat kan jag tala om, att få gå runt och veta att jag kan faktiskt köpa någonting om jag vill ha det, vilket också syntes på antalet påsar vi kom hem med. Det kommer förhoppningsvis några bilder under veckan på vad som inhandlades! Jag vill dock passa på att redan nu kasta in ytterligare ett Tack till E, vars presentkort bidrog till en halv vårjacka idag. Kram på dig sötnos!

Nu ska jag fortsätta denna söndag med bandyfinalens andra halvlek, en liten promenad efter det och sedan en liten rensning i garderoben. Senare ikväll kommer dag 5 på 30 dagarslistan upp också, så kram på er alla tills dess!
Publicerad 2011-01-29 18:06

Dag 4 - Saker jag saknar

Det här är så lätt. En resa till solen. Ett ”Jag saknar dig också”. En dag i juni där jag sprang omkring i en rosa bebisdräkt. En annan dag i juni där jag stortjöt och var genomlycklig i en vit mössa. En känsla av att jag vet vad jag gör. Och en ännu starkare känsla av att jag vet vart jag vill. En egen lägenhet. En starkare vilja till träning. Ett fullsatt Globen och en gud på scen. En känsla av att ingenting betyder någonting i dimman på dansgolvet. Och tydligen ett fullt fungerande immunförsvar, jag ligger nämligen hemma och mår si så där fortfarande.. Annars saknar jag nog bara saker som jag inte har gjort för att jag har varit för rädd, men det är kanske också den värsta saknaden man kan ha. 


NVSP3E under samma dag som utklädnadsshowen.


Jag, längst till höger, tillsammans med underbara E och M på studentdagen.


En helt oförglömlig båttur under tiden i Teneriffa, tillsammans med fina F, F och M.



Där och då. Jag och Justin. Oslagbart.
Publicerad 2011-01-29 13:43

Inspiration: Frida Grahn


Eftersom solen lyser klart idag och man nästan kan tro, så länge man befinner sig på insidan av husets alla väggar, att det börjar närma sig vår på riktigt nu, så kör vi även lite vårinspiration på klädfronten också. Man får ta de chanser man får! Jag är ingen jeans-och-t-shirt-tjej vanligtvis men den här outfiten kan jag verkligen tänka mig i vår. Ett enkelt linne och jeans. Och converse. Ibland är det faktiskt det bästa alternativet på fötterna oavsett vad man ska hitta på, och det tycker jag att Frida visar väldigt bra på dessa bilder.


Sommarfäger på lite varmare kläder. Med stora armband. Jag är såld! Jag tackar gärna ja till lite utav brännan också.




Maxiklänningar kommer att vara det enda jag springer runt i i vår/sommar, jag känner det på mig. Enkelt men ändå fint och samtidigt mycket roligare än linne och shorts. 


Stickade tröjor hör oftast hösten till men jag älskar att kunna bära tjocka tröjor på våren också. En tjockare tröja med ett fint linne eller en klänning som sticker ut längst ner, kanske en halsduk, grova strumpbyxor och converse. V-Å-R.


Eller varför inte en helt vanlig tjocktröja till tunnare strumpbyxor. Bara det blir roligare än till ett par vanliga jeans! Skönare, enligt mig, dessutom.


Ränder på bredden kallas ofta för ett big no-no eftersom man ser ut att vara större än vad man är, men jag säger big yes-yes och skit i det. Det är fint och det passar perfekt med en tjockare bredrandigtröja under en tunnare jacka så snart snön har försvunnit. 



En tråkig sanning är kanske enligt många att det alltid fungerar att bära helsvart, men enligt mig behöver det inte vara tråkigt alls. Jag är ofta helsvart. Trivs som fisken i vattnet i det. Och faktum är att man som oftast fokuserar mer på exempelvis hår och skor då, och det gillar vi oavsett om det är vår, sommar, höst eller vinter. 

Fridas blogg hittar ni HÄR. Kram!
Publicerad 2011-01-29 00:51

Alla de ord av kärlek

Lycka. Ett fint ord, men med en ännu finare innebörd. Det är dag 3 på listan och meningen är att jag ska skriva om mina föräldrar, min älskade mamma och min älskade pappa, vilket jag har försökt göra i ett antal timmar nu men jag vet liksom inte vart jag ska börja eller sluta. Vad jag än skriver så blir det mest bara babbel för er, och för min del blir det bara otillräckligt. Det finns inte ord nog för att beskriva dem och det dem betyder för mig. Och det gör mig ledsen. 

”Lycka är alla de ord av kärlek som någonsin har sagts till mig”. Det är Carolina Gynnings ord. För min del kommer de flesta sådana ord ifrån er, mamma och pappa. Ni är lycka för mig. Så enkelt är det. Ni är mitt största stöd, mina bästa vänner, den finaste gåvan jag någonsin fått. Ni är kärlek och glädje. Ni är allt det där som jag någon gång hoppas få vara för någon annan. Jag älskar er. Och jag är ledsen att jag inte kan skriva det bättre än så. Förlåt.
Publicerad 2011-01-27 22:31

Dag 2 - Min första kärlek

Jag har i flera års tid påstått att jag aldrig har varit kär. Fjärilar i magen, absolut, och viljan av att få dela några extra sekunders blickar tillsammans med någon speciell, såklart. Men ju äldre vi blir och ju fler omkring mig som träffar sina riktiga kärlekar så inser jag att det kanske är just det som kärleken går ut på? Känslan av att du känner någonting annorlunda samtidigt som någon annan gör det, oavsett vad det är för känsla du känner. Kan det vara så? Vad har jag väntat på? En riddare i rustning som ska komma på sin vita häst och ta mig med storm? Det har jag ju praktiskt taget redan varit med om och ändå vill jag inte säga att jag varit kär på riktigt. Så vad väntar man på, egentligen?

Men om man bortser från de gånger på lekis och lågstadiet då man kryssade i ett ja på varenda Får-jag-chans-på-dig-lapp som landade på bänken och alla de gånger som man råkat snubbla när man leker pussjaga, så kan jag faktiskt bara säga att det finns en enda person som fått mig att tro, om så bara för en liten stund, att jag var kär. Och det vet han om. Det kanske räcker att jag säger så? Vi är fortfarande vänner idag och behöver jag någonsin höra snälla saker så finns dem alltid nära till hands därifrån, och det gör mig glad. Jag är förövrigt väldigt mån om att fortsätta vara vän med alla som man känt någonting extra för, för hur det än slutar eller inte slutar så finns det en anledning till att jag ville att det skulle börja, och sådana människor vill jag hålla hårt i. Det är fina människor. 

Tänk ändå vilka fina vänskaper jag har samlat på mig tack vare min icke-kärlek. Och för mig är den vänskapen minst lika viktig som kärlek just nu. Vilket jag har märkt inte är ett så vanligt tankesätt, men det stämmer in på mig. Om någon gör mig glad och lycklig så är det fint nog för mig att kalla det kärlek, oavsett vad andras krav är. Kompiskärlek. Det bästa av två världar, än så länge, och det har jag haft mycket av. Sedan längtar jag såklart efter den där första riktigt stora och sanna kärleken, men den tänker jag inte stressa fram. Kommer den så kommer den. Tills dess har jag nog tillräckligt med kärlekspar runt omkring mig för att tro att jag också är kär förövrigt. Alla är så himla söta.
Publicerad 2011-01-27 21:10

30 dagars listan

Under december så var det många bloggare som följde en 30 dagars lista, en lista där man varje dag skriver ett inlägg om ett specifikt tillfälle eller ämne. Något av en bloggtrend kan man väl kalla det om man vill, även om det låter otroligt löjligt, men ändå en väldigt rolig sådan enligt mig. Jag tänkte att det kunde vara ett bra sätt för er att få kläm på vem den här tjejen egentligen är? Och så är det lagom intressanta och konstiga ämnen som tas upp utan att jag behöver vända ut och in på mig själv för att skriva bra texter, tycker jag. Sounds good? Här är de olika dagarna:

Dag 01 – Om mig

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Saker jag saknar

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Mina bra sidor

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här ska jag bli när jag blir stor

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – Om det här vore min sista dag

Dag 13 – 10 saker du inte visste om mig

Dag 14 – Mina dåliga sidor

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Eftersom jag skrev en liten presentation i det första inlägget här hos Västerås tidning (Som finns att läsa
HÄR) så tänkte jag hoppa direkt till dag 2, eftersom listan i sig är som en lång presentation utöver det som nämns där. Inlägget kommer upp om en stund!

Publicerad 2011-01-27 14:40

27 Januari

Seg morgon - Bra föreläsning - Snålskjuts med L (Tack vännen!) - Lunch - Plugg. Där har vi dagen än så länge och jag borde fortast möjligt fortsätta med den där sista punkten, även om det tar emot lite. Jag är så otroligt trött idag och jag vet inte varför! Kanske, kanske, kanske att jag tar mig en promenad för att piggna till lite men jag vill absolut inte råka göra hostan värre, det räcker tillräckligt som det är. Hur länge kan man gå runt och hosta förresten? Jag är uppe i två veckor om någon dag, hm.

Här har ni iallafall dagens skörd av bilder. Jag har på mig H&M från topp till tå idag, och om någon undrar över den snygga almanackan (Partisk, det är jag som har valt bild) så kommer den ifrån Bokia. Vem blir inte lite gladare av att dra upp söta Jessica Alba ur väskan var tanken. Och alla som sett The City vet alldeles säkert historian kring just det där omslaget, och jag säger bara Go Whitney










Publicerad 2011-01-26 14:59

Nytt i garderoben

Fick oväntat finbesök i form utav L som kom förbi och lämnade lite H&Mkläder som vi beställde förra veckan. Vi passade även på att babbla och skratta ett tag om allt och inget, och jag behövde nog skratta lite innan jag tog tag i den där boken.. Men nu är jag igång i alla fall!

En klänning fick åka tillbaka på en gång, men de två linnen som jag beställt fick stanna. Här har ni dem:






Publicerad 2011-01-26 12:22

Sneak peak..

.. På nya hårfärgen! Jag vet att det borde ha kommit en bild tidigare men jag har som sagt inte riktigt rört mig utanför husets väggar förrän igår och innan dess var det över en veckas soffhäng med sjukdomen, vilket betyder att orken var lika med noll. Men nu så! Det blev en jättefin brun färg efter mycket velande men jag trivs riktigt, riktigt bra i det. Och jag är brunett i grunden så det känns skönt att kunna byta bort de ljusa slingorna emellanåt och sedan byta tillbaka när det närmar sig sommaren kanske. Vi får se helt enkelt. Jag är nöjd i vilket fall! Och ni kan ju försöka ignorera att jag springer runt i myskläder dagen till ära på bilderna förresten..

Dagen idag bjuder förövrigt på en hel del små planer, men det enda viktiga är egentligen att börja plugga. Jag fick hem de första böckerna igår och låt oss säga som så att jag kanske inte var riktigt lika glad precis i den sekunden som jag var resten utav gårdagen.. Det jag ska ta tag i är alltså en psykologibok på 700 sidor, vilket är helt okej. Men den är på engelska (!!). Jösses. Så det är lika bra att börja på en gång känner jag, för jag är ganska säker på att det kommer ta en lite längre stund än jag först hade trott. Kram!




Publicerad 2011-01-25 20:00

Music is my boyfriend

 
Jag kan inte riktigt släppa de här låtarna. Jag kan liksom ha endast dessa tre rullandes efter varandra i flera timmar utan att bli det minsta trött. Hur ofta hittar man sådan musik? För mig var det var länge sedan. Väldigt länge sedan. Så nu gottar jag mig i dessa ett tag till. Puss!

Publicerad 2011-01-24 22:50

Att lyckas på beställning

Jag minns kvällen innan jag började skolan i höstas. I Karlstad. Det var en känsla jag aldrig haft innan som infann sig då, en känsla av att oro och obehag som var starkare än någonsin innan. Jag trodde jag var nervös såklart. Vem är inte det första dagen på ett nytt ställe i en ny stad? Eller ett nytt ställe, punkt. Egen lägenhet. En nystart. Men det var mer än så, den där känslan. En känsla inuti som byggdes på ju närmare uppropet jag kom, och som sedan inte försvann efter att första dagen var avklarad. Den var ännu starkare. Och jag var svag.
Imorgon börjar jag skolan här, i Västerås. Jag skulle kunna säga att nervositeten inte finns här den här gången, men visst ligger den någonstans där inne och gror nu också. Men den där andra känslan, den starkare känslan, den är inte här. Vart är den, undrar jag. Kvar i Karlstad? Jag hoppas det. För det jag lämnade där var någonting mer än ett program och en skola som jag inte trivdes i, det var mer än en känsla av oro och en känsla av obehag. Det känns som att det var hela delar av mig som glömdes kvar. Och det känns bra. Oväntat bra, faktiskt. Att det inte vilar så mycket tankar och känslor på imorgon den här gången. Att jag inte byggt hela mitt liv för en enda dag. Att jag kan gå till skolan imorgon och känna efter, eftersom jag vet att det kommer kännas helt annorlunda. Jag är helt annorlunda.

Jag är nästan glad att det sket sig i höstas, och jag har kommit till den punkten där jag tycker att det är okej att säga det. Det sket sig. Och det gjorde ont. Jävligt ont. Och jag tyckte det var orättvist, mot många, att det inte gick som det var tänkt. Men det var inte rätt, det jag hade trott i hela mitt liv. Inte där och inte då. Det var fel och det kändes fel, så nu byter jag taktik och gör jag någonting roligt ett tag istället. Testar någonting nytt. Något enkelt. Något oplanerat och överraskande. Och det är jätteskönt. Jätte, jätte, jätteskönt. Jag har varit ordentliga Malin i hela mitt liv. Brytt mig om att prestera och alltid lyckas. Man kan inte alltid lyckas har jag insett, och man kan garanterat inte göra det på beställning eller för att man borde. Man lyckas när det känns bra och man mår bra. Och det gör jag nu. Så även om det skulle visa sig att jag är helt fel ute igen eller helt enkelt inte klarar av det jag har gett mig in på, så känns det helt okej. Jag är okej med det. Och det är fan den bästa känslan någonsin. Därför ser jag fram emot morgondagen, hur nervös jag än är när jag på riktigt tänker efter. God natt!
Publicerad 2011-01-24 10:39

Stylein

(STYLEIN SPRING SUMMER 2011 PRODUCT FILMS from Stylein on Vimeo)

Nu drar jag iväg och tittar på insidan utav MDHs väggar en stund, men medan jag gör det tycker jag att ni ska titta på den här filmen ifrån Stylein. Perfektion. Så jäkla snyggt allting. Jag vill ha varenda plagg, och måste ha minst ett utav dem. Den vita klänningen på slutet får mig att vilja ha midsommarafton här och nu. Titta även in Inspiration: Angelica Blick här under. Puss!
Publicerad 2011-01-24 10:35

Inspiration: Angelica Blick


Efter att min långkjol försvann i och med flytten till Karlstad så fick jag ju köpa en ny att ha i höstas, men jag ångrar mig inte för en sekund att jag la ut de pengarna igen. Jag vill springa runt i den jämt. Det är verkligen det perfekta vardagsplagget utan att bli för vardagligt tråkig. Nu saknas bara en vit kavaj sen kommer jag att kopiera den här outfiten rakt av.


När vi ändå är inne på det så är denna transparenta klänningen från Bik Bok to die for. Precis sådär äckligt snygg så man bara vill stirra i evigheter. Pälsen är inte så fel den heller så nästa år är det jag som inskaffar även en vit. Fejk. Såklart.


Vill. Ha. Hennes. Jacka. Hur fin är den inte? Jag fastnade verkligen inte för den när den hängde på en stackars galge inne på H&M för en tid sedan men det får jag verkligen ångra nu. Älskar att hon matchar ett par vardagsjeans till det där linnet förövrigt. Jag som inte är någon jeansmänniska kan till och med tänka mig ett par när jag ser det här.



Jag körde med höga gråa knästrumpor på julafton efter att ha blivit övertalad om hur snyggt det var (Tack L). Hade någon bara visat mig den här bilden innan dess så hade jag inte alls varit lika tveksam, för det är snyggt. Punkt. Hade jag inte varit sjuk så hade jag sprungit med dem ute idag. 


Höga byxor och färg. Jag tror bilden talar för sig själv (Så jäkla snyggt).


Jag säger precis som jag gjorde kring Emmas bild med stora accossearer, man måste bara våga. Det här stora halsbandet såg väldigt tveksamt ut i butik (Också H&M) men hur bra ser det inte ut på? Och Angelica får jag att vilja springa runt i spets fast det är under nollgradigt. Duktigt, Angelica.


Blått och brunt fungerar bäst ihop. Det här kan vara den snyggaste outfiten jag sett på länge. Jag vill ha de där byxorna och den tröjan. NU. Gärna frisyren också!


Och appropå frisyren så vill jag bara säga att jag måste bli bättre på att sätta upp mitt hår. Toffs, fläta, knut, whatever. Det är inte alltid bäst och snyggast att låta håret hänga och slänga runt omkring en. Sätt. Upp. Det.

Angelicas blogg hittar ni HÄR. Kram!
Publicerad 2011-01-23 18:28

En bästa vän

För ett tag sedan såg jag ett avsnitt av Berg flyttar in på teven, Carina var i New York och hälsade på Marcus Schenkenberg. Jag tycker att Carina verkar vara en väldigt skarp person men jag blev på riktigt imponerad när hon fick Marcus att prata om sin bäste vän som tragiskt dog för 13 år sedan. Det jag fastnade för var att dem pratade om att han inte har kunnat ersätta den platsen med någon annan och att han nu därför har många nära vänner, men ingen ”bästa vän”. Jag tyckte att det var en väldigt fin stund, ämnet till trots, eftersom det är sällan man får se känslor så rakt hem i vardagsrummet från någon som anses vara ett av Sveriges kändaste ansikten. Och inte trodde jag att jag kunde ha någonting gemensamt med en hunk som Marcus Schenkenberg. För ja, han får fortfarande leva med att jag kallar honom det även efter att han visat sig vara mer än ett snyggt ansikte. En hunk med känslor, vilket kanske är det absolut bästa alternativet om man tänker efter.
När jag var mindre hade jag en solklar bästa vän, vi pratar om låg- och mellanstadietiden. Vi gjorde allting tillsammans hon och jag, oavsett dag och oavsett tid känns det som. Fotboll, gymnastik, killar, skolan, födelsedagar, allt. Jag minns till och med hur vi, i likadana tröjor och flätor i håret, stod framför teven när nyheterna om 11 september rullade förbi och pratade om hur hemsk världen är och vad glada vi var för att vi kunde dela den med varandra. Kloka ord för att vara små tjejer, men det var också någonstans efter dessa som vi helt enkelt växte ifrån varandra. Som många gör i den åldern.
När vi sedan närmade oss högstadiet hade jag min andra, och min ända fram tills idag närmsta, bästa vän. Kanske kändes det som att vi var närmare varandra eftersom man lär sig mer om livet under den här tiden än när man springer runt i sina första klackskor och en skolväska med Ior på, men jag tror verkligen att jag lärde mig vad vänskap egentligen är under den följande tiden. Nu delade vi på mer saker än intressen och speciella dagar. Nu var det upplevelser, andra människor, beteenden och emellanåt riktigt jobbiga tider för oss båda två. Ibland känns det som jag lärt mig mer av henne än vad jag har lärt mig själv, men det kanske har sin enkla förklaring i att jag aldrig riktigt hittade mig själv förrän vi är långt in i gymnasietiden, och det är också därför som jag tror att jag fortfarande har en känsla av att hon är den enda som jag på riktigt känt mig hel med. Det vi delade är så nära en riktig bästa vän som jag kan komma på eller fantisera mig till och det känns bra, att jag har fått uppleva det. För även om vi nu inte umgås på samma sätt eller lika mycket, så vet jag att jag har haft en bästa vän som jag inte heller kan fylla upp tomrummet efter. Och samtidigt som det ibland känns otroligt orättvist att jag nu måste ta mig igenom vissa stunder helt själv, så känns det också som att jag är glad över att jag överhuvudtaget har fått ha det så. Att jag har älskat en vän så pass mycket att jag alltid kommer bry mig om henne och allt runt omkring henne, att jag än idag tror på allting hon står för och säger och att jag aldrig kommer behöva oroa mig för att jag gör fel när jag står upp för henne. Hur lite vi än ses eller pratar. Det finns dem som aldrig träffar någon som dem känner så för, så om jag fått haft det så under en kort tid av mitt liv så känns det helt okej om det aldrig kommer tillbaka.
Idag har jag en väldigt, väldigt nära vän som står för alla dessa egenskaper, men någonstans längs vägen känns det som att orden bästa vän blev lite väl töntiga att använda. Kan man ha en bästa vän när man är 20 år? Och kan man egentligen ha fler än en bästa vän under sin livstid? Att man inte kan ha det samtidigt säger kanske sig självt, men betyder det också att man automatiskt tycker att den som är bäst för tillfället är bättre än den förra? För så kan jag omöjligt säga. Bäst för mig just nu kan omöjligt ha varit samma som bäst för mig för fem år sedan, för mellan mig nu och mig för fem år sedan är skillnaden milslång. Och detsamma gäller mina bästa vänner. Lika fina alla tre, lika underbara, men vid tre helt olika tillfällen. Så idag har jag närmre vänner, och det verkar fungera det också. Ibland är det jobbigt att inte ha någon specifik att vända sig till när man har det jobbigt, men lika skönt är det att ha fler att dela glädjen med när det går bra. Fråga mig om 20 år till, då kanske jag är bästa vän med alla i syjuntagänget.
Jag antar att jag försöker säga tack för att ni funnits där med all den här texten, och att ni i två fall fortfarande finns kvar till viss del. Det är så mycket som ni gjort för mig som jag skulle kunna skriva om, men redan nu har orden sprungit iväg alldeles för lång. M, S och L, ni vet så väl vilka ni är. Tack. Nu vill jag hellre höra alla er andras historier. Har ni någon bästa vän? Eller har ni haft någon? Vill ni ha någon? Och hur ska en sådan vara? Stor kram till er alla.
Publicerad 2011-01-23 18:07

Who cares enough to knock them down

Ibland fastnar man för människor som man kanske egentligen borde passera. Så många gånger som man sett tillbaka och undrat hur i hela friden man tänkte när man umgicks med den eller den personen, hur man överhuvudtaget kunde fälla en kommentar om hur snygg den där killen var igår eller, värst av allt, dem som gör en illa på något sätt men som man ändå fortsätter att ha omkring sig. Varför blir drivkraften så stark när det handlar om att motbevisa någon när man kanske från början inte alls hade lust att fastna just där? Vardagstankar såhär på kvällskvisten. Mest bara babbel, som vanligt.
Jag är i alla fall glad att jag idag mår lite bättre efter en veckas, förlåt uttrycket, men helvete. Man kan liksom inte göra annat än att ligga i soffan och vända sida i boken eller byta kanal på teven. Och visst, ibland är det jätteskönt, men efter någon dag är det inte alls lika skönt längre. Vad för bra har det kommit utav den här veckan? Jag kommer inte att minnas en enda timme som gått utav den, utan det kommer för alltid att bara vara utfyllningstid som spenderats till att göra absolut ingenting. Och sådant klarar inte jag riktigt av, vetskapen om att man kunde gjort något men inte gjorde. Så imorgon är det jag som ger mig ner på stan trots att jag fortfarande inte är riktigt hundra, men inte en dag till i soffan. Inte. En. Dag. Till. Jag måste få något att minnas. Dessutom ska jag få en rundvandring på skolan utav L eftersom jag börjar på tisdag, väldigt snällt av henne eftersom hon själv är ledig. Men äntligen för min del! Det har varit så mycket som legat bakom valet utav det här så nu kan jag bara hoppas att det går hela vägen. Jag behöver lite positiv energi. Eller nej, jag behöver väldigt mycket. Kram!

Publicerad 2011-01-22 15:16

Nya stunder som målas upp

När man har för mycket tid över till ingenting alls vandrar tankarna gärna iväg till stunder du annars aldrig skulle komma att tänka på igen. Du vill inte, men ändå ser du bekanta ansikten målas upp framför dig och du känner såväl igen vart du har hamnat och du vet såväl vad som kommer att hända. Gång på gång besöker du platser du trodde att du hade lämnat bakom dig men som nu visar sig finnas så otroligt nära ytan att du nästan kan ta på dem. Jag brukar tycka om att tänka tillbaka på minnen eftersom jag väljer att göra det emellanåt, man fastnar med näsan i ett fotoalbum man råkar hitta eller letar fram gamla kärleksbrev och läser felstavade rader från någon söt grabb. Men när minnena kommer krypandes utan att du egentligen vill det, då är det oftast fel minnen som visar sig och du vill kunna välja att sluta läsa eller sluta titta, men det går inte. Så nu vill jag mer än någonsin se slutet på den här sjukdomen och början på nästa vecka, för jag vill inte spendera en minut till tänkades på vad som har varit, vad som kunde ha varit och vad som aldrig blev. Jag behöver nya stunder som målas upp framför mig, och det händer inte här hemma i soffan. 

"You can spend minutes, hours, days, weeks or even months over-analyzing a situation. Trying to put the pieces together, justifying what could've, would've happend ... or you can just leave the pieces on the floor and move the fuck on."
Publicerad 2011-01-21 22:30

Känslan av kärlek

Om jag bara hade orkat beställa den där boken för några veckor sedan, då hade jag kunnat ligga här och tycka synd om mig själv samtidigt som jag faktiskt gjorde lite nytta. För faktum är att jag tror att den här boken gör precis det, nytta. Man lär sig något om sig själv och andra när man går igenom raderna och precis när man inser det så tycker jag att en bok går från att vara bra till att vara strålande. Jag läser långt ifrån så många böcker som man kanske borde för att kunna säga det här, men det struntar jag i just nu. Jag läser böcker av en enda anledning och det är för att känna någonting, någonting jag aldrig känt förrut eller, om boken är riktigt bra, en känsla jag haft förrut. Och om jag bara hade lagt boken i varukorgen och klickat hem den där för några veckor sedan så hade jag fått känna en välbekant känsla ikväll. Känslan av kärlek

Men nu får jag istället nöja mig med enstaka kapitel ur boken som snart måste finnas i min bokhylla. Jag pratar om Alex Schulmans senaste bok, Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Det råder starka åsikter om den här mannen har jag förstått, och det med all rätt. Jag tänker dock inte säga mer än att jag älskar det han skriver och att han som person är en helt annan fråga. Jag tycker att han förmedlar känslor på ett sätt som får mig att alltid vilja läsa mer. Jag har läst och hört hur han har träffat sin Amanda både på hans tidigare blogg och när han sommarpratade, ändå så vill jag läsa den här boken. För han får mig att känna någonting varje gång han knapprar ner ett par bokstäver på sin dator, det bara är så. Och ifrån de kapitel han har låtit läcka så är den här på riktigt, riktigt, riktigt bra. Lätt. Enkel. Rak. Och sådär löjligt sann så att man känner igen sig i varje pinsam liten rörelse. Och det skulle jag behöva göra ikväll. Känna. Någonting annat än den här hemska jag-är-en-jättebebis-som-inte-ens-orkar-med-mig-själv-just-nu-känslan.

Ikväll hade jag velat läsa hela boken, men jag får nöja mig med att läsa utdrag. Ni hittar dem HÄR, HÄR och HÄR. Snälla sig att ni håller med mig. Snälla säg att ni också känner kärlek? Så kan vi alla tacka Alex Schulman senare. 

Publicerad 2011-01-21 17:16

Elin Kling för H&M

Jag lyckades precis med konststycket att klicka bort ett helt inlägg med långa texter och tillhörande bilder som tagit mig cirkus 45 minuter att färdigställa. Reaktionen på det var att jag nästintill började stortjuta och kasta datorn i golvet, så ni kanske förstår att läget hemma i casa Welin fortfarande inte riktigt är under kontoll. Vi sitter i varsinna berg av täcken men vi fryser ändå och ganska snart är jag rädd att grannarna ska komma över och fråga om vi försöker slå varandra i att hosta högst. 

Så nej, jag tänker inte ens ge mig på att skriva om allt som stod här innan utan jag får ge er ytterligare ett klädinlägg. Snart hoppas jag att orken och inspirationen kommer tillbaka så vi kan diskutera lite viktigare saker än så, men här har ni iallafall det som jag tycker är roligast (Och viktigast!) inom modesverige just nu. Elin Klings kollektion för H&M. Grymt! Synd att Västerås inte fanns på listan över butiker som kommer att få ta del av dessa plagg, men det betyder inte att vi inte får ta del av snyggingarna på bild här och nu. Här har ni mina klara favoriter:




Elins blogg hittar ni HÄR.
Men gå nu ut och skaka på rumpan för mig med för det är ju fasiken FREDAG idag! Skål till er och kram!
Publicerad 2011-01-20 22:21

Vårkänslor

Nog för att jag ligger hemma och är sjuk vilket gör att dagarna inte bjuder på så mycket till handling men ikväll har jag har ansträngt mig tillräckligt mycket för att i alla fall orka ladda in lite bilder ifrån kameran. Där fanns det bland annat några foton ifrån förra veckans städdag där julen fick tacka för sig och vårinspirationen tog över, och jag tänkte helt enkelt låta er ta del av dem. Jag vet att jag är ute i god tid med att tjata om våren redan nu men annars finns det inget sätt för mig att ta mig igenom februari och mars som annars känns så otroligt gråa och tråkiga, så jag hoppas ni känner vårkänslorna här!










Publicerad 2011-01-20 16:51

Inspiration: Emma Danielsson


Emmas Zarajacka gör mig riktigt avundsjuk. Visste väl att jag skulle ha valt en beige jacka istället för en svart (Som jag alltid väljer..) när man stod inför det valet i höstas. Gör om, gör rätt.


Jag har tänkt köpa en liknande halsduk som denna ända sedan löven började ramla av träden, men det har liksom inte blivit av med tanke på höstens situation. Nu är det dock jag som går ut och köper en att möta vårsolen i! Perfekt för lite kallare dagar och dåliga hårdagar. Emmas är ifrån Topshop.


Jag är fruktansvärt dålig på att använda typiska sommarplagg på vintern vanligtvis, men det ska det bli ändring på nu. Emma visar ju att det är fullt möjligt och hur fint som helst! 



Roliga och stora accessoarer! Måste. Våga.


Asymmetri och lösa längder är bland det finaste som finns tycker jag. Det ser både ledigt och uppklätt ut samtidigt vilket för mig betyder ren kärlek! Att kasta på sig en kjol någon dag i veckan borde jag dock bli bättre på, det är ju faktiskt mycket roligare än byxor.

Emmas blogg hittar ni HÄR.
Kram!
Publicerad 2011-01-20 13:03

Elsas Värld

Femte dagen som sjukling idag och kroppen verkar vara bestämd i frågan om att det hela tiden går att må lite sämre. Idag räknar vi till feber, huvudvärk, tjock i halsen, hosta och tappad röst. Ibland tycker jag att det är helt okej med ett par sjukdagar då man på något sätt inte har något annat val än att ta det lugnt och varva ner, men den här gången blir jag mer och mer stressad för varje dag som går över det faktum att jag nästa vecka ska tillbaka till skolan. Kan inte vara sjuk då. Så enkelt är det.

Men, vad gör man? Solen skiner ute idag och för första gången på evigheter vill jag dra på mig ett par springskor och springa in våren.. men istället ligger jag här nerbäddad inne i soffan med en stor kopp te och Sofi Fahrmans senaste Elsabok - Elsas Värld. Hittills riktigt bra (sida 85) och jag återkommer förmodligen ikväll när den är utläst och säger samma sak. 




Ni som kan, ta vara på dagen utomhus! Är ni fler som ligger hemma och hostar i kudden så ska jag försöka kasta in några inlägg under eftermiddagen. Kram!
Publicerad 2011-01-20 00:03

Victoria's Secret Swin 2011


Den enda som jag saknar i den här otroligt fina filmen är Miranda Kerr som jag tycker är den finaste ängeln av dem allihoppa. Hon är dock förlåten eftersom hon i torsdags födde vad som förmodligen är världens vackraste bebis, Flynn Bloom, som ni förstås förstår har herr Orlando Bloom som pappa. Vilket par dem är! Och förstår ni vilken heting som kommer vandra i rampljuset om ett par år? Jisses jösses.

Publicerad 2011-01-19 19:56

Ellegalan

Känner att det kanske är lika bra att gå igenom Sveriges egen gala också, såhär några dagar i efterhand så jag kan återgå till nutid igen efter det. Jag pratar såklart om Ellegalan som gick av stapeln i fredags och som fick väldigt många att klä sig lite extra snyggt, och det gillar vi! Här kommer dem som enligt mig lyckades bäst:

Sofi Fahrman (th) är förvisso alltid snygg, men den här klänningen från Ida Sjöstedt var helt klart galans guldklimp på fler än ett sätt. Så snygg! Och förlovningsringen hon numera bär på är inte helt fel den heller, och detsamma gäller killen som följde med den.. Just saying. Systern Frida lyckades inte alls lika bra tycker jag, även om byxorna är riktigt fina.


Molly Sandén (th) har den senaste tiden varit Veckorevyns ansikte utåt för deras viktkampanj och jag kan inte säga annat än att jag stödjer den fullt ut, bra VR! Detsamma gäller Mollys outfit i fredags som faller mig helt i smaken. Ruskigt fin hela hon!


Emma Danielsson lyckas som vanligt klä sig vackert, den här gången i en egensydd klänning. Men det som jag fastnade för var faktiskt skorna som är helt fantastiska. Helt. Fantastiska.


Jag var tveksam till Charlotte Perrellis (tv) klädsel när dem först visades men den har växt i mina ögon och nu tycker jag helt enkelt att linnet är riktigt, riktigt fint. Och samma här, skorna är grymma! Systern Kina lyckas hon också, men hon försvinner lite i det svarta.


Och så en sista bild med söta Helena af Sandeberg (th). Älskar att hon valde färg! Och att hon visar att gult inte bara är en sommarfärg som gör sig bra tillsammans med en bränna, utan även till en fin vintervit hy. Love!

Publicerad 2011-01-19 15:22

Topp 4 klänningar på Golden globe!

Hade jag inte varit sjuk och sovit mig igenom större delen av söndagen och måndagen så hade jag garanterat setat bänkad framför livesändningen utav Golden globe under söndagsnatten, men jag fick nöja mig med att se reprisen under gårdagen. Jag älskar dessa tillfällen när man får se vad alla välja att klä på sig när det gäller stora och lite finare events, och framför allt älskar jag att se dem både lyckas och misslyckas. Jag insåg ganska snabbt att jag har samma favorit i år som vanligt, men tyckte även att det fanns tre andra som lyckades riktigt bra. Så det blev en topp 4! Och den kommer här:


4. Eva Longoria. Jag brukar egentligen vara helt emot svarta klänningar på röda mattan när det gäller de riktigt stora galorna, men Eva är mer än förlåten för den här snyggingen ifrån Zac Posen. Dessutom tycker jag att det är kul att se henne med håret uppsatt, enligt mig passar hon så mycket bättre i det.


3. Anne Hathaway. Jag fick titta flera gånger innan tanken ens slog mig att tjejen i den här fantastiskt snygga Armaniklänningen kunde vara Anne. Hur snygg är hon inte! Framifrån slås man av de markerade axlarna (Som hon bar otroligt mycket bättre än Angelina Jolie om ni frågar mig) men det är baksidan av klänningen som är to die for. Detsamma gäller hennes lockar.


2. Jennifer Love Hewitt. Det här är gala för mig, gud så snygg man får vara! Hon påminner faktiskt aningens lite om Kate Hudson förra året men jag älskade looken redan då så det stör mig inte alls. Klänningen är ifrån Romona Keweza och jag skulle tacka ja till den när som helst. Frisyren lika så. Grymt, Jennifer!




1. Olivia Wilde. Men som vanligt var den ingen som slog denna tjej, jag är nämligen helt såld på Olivia, har alltid varit och kommer förmodligen alltid att vara. Denna Marchesaklänning var det finaste som vandrade ner för mattan under hela kvällen och jag vågar säga att detsamma gäller hennes skor. Hur. Snygg. Som. Helst!

Nu är bara frågan, håller ni med? Eller vem/vilka var era favoriter? Kram!

Publicerad 2011-01-19 10:53

Michaela Forni

Läser igenom det förra inlägget och inser att jag nog blev mer påverkad av febern och hostan som bor i min kropp just nu än vad jag ville erkänna då. Det tog mig två timmar att skriva det där första nervösa inlägget igår och ändå blev det inte alls sådär bra som man önskar sig. Men hur lätt är det att presentera sig själv egentligen? Vad vill man få med och vad vill man absolut undvika? Hur djupt ska man gå på en gång eller hur ytlig information vill man börja med? Jag är en tjej som tycker att yta är bland det roligaste och viktigaste som finns bland oss i vanliga fall, men jag tycker inte om något eller någon som saknar djup. Först yta, sen djup. Dock är båda lika viktiga för att slutresultatet ska vara någonting jag fastnar för och vill veta mer om.
Bland det första jag sa när jag började prata med Västerås tidning om att blogga för dem var att min förebild inom bloggvärlden är Michaela Forni. Jag vet inte hur mycket ni läser av alla de tusentals bloggrader som skrivs varje dag eller hur insatta ni är i bloggvärlden, men jag kan i alla fall själv stå för att jag läser omkring 30 bloggar om dagen. Minst.
Varför jag gillar Michaelas blogg är för att hon lyckas med det svåra i att vara så otroligt öppen samtidigt som hon inte är jobbigt privat. Hon skriver om yta utan att bli för ytlig, och hon skriver djupa texter om allting utan att man för dens skull sitter och gråter varje gång man slår upp dataskärmen. Och det gillar jag, blandningen. Chansen att få svar på det man undrar samtidigt som jag gång på gång blir överraskad över hennes fantastiska smak på allt från hennes kläder till hennes egendesignade skor. Jag gillar Michaela. Mycket. Och utan att kopiera det hon skriver och visar upp så vill jag försöka kopiera det hon står för. Det enkla men ändå så svåra. Det ytliga blandat med det djupa. Så, nu vet ni det också. Nu tänker jag gotta mig i helgens alla bilder från Golden Globe, så kommer det upp favoriter från röda mattan senare. Kram!



Michaelas blogg hittar ni HÄR.
Publicerad 2011-01-18 22:54

Välkomna!

Välkomna till min nya och alldeles förträffligt fina blogg här på Västerås tidning! Några av er känner mig sedan innan och vet vem jag är men jag är ganska säker på att de flesta av er ser mig för första gången här och nu, så jag tänkte helt enkelt att jag skulle försöka mig på en liten presentation såhär första dagen, hur svårt det än verkar vara.
Jag heter alltså Malin Welin och är 20 år. Lever mitt fantastiskt vanliga liv här i Västerås tillsammans med min familj och mina vänner, och kommer i vår att plugga på Mälardalenshögskola tills dess att jag på riktigt vet vad jag vill ha ut av framtiden. Tidigare har jag gått mina tre härliga gymnasieår på Kunskapsgymnasiet här i stan men nu senast försökt mig på en flytt till Karlstad, som resulterade i en flytt tillbaka förvisso, men hellre pröva och misslyckas än att inte prova alls. Och jag trivs med att vara tillbaka och jag trivs väldigt bra i Västerås för stunden.
Förutom det självklara vardagslivet som kommer att hamna här i bloggen så har jag ett otroligt stort intresse för kläder och mode som kommer att visa sig, men jag vill för allt i världen inte kalla det här för en modeblogg eftersom jag själv går mer på känsla och smak (Och min egen plånbok..). Som gammal fotbollsspelare och gymnast har jag även en förkärlek för sport av de flesta slag men jag är också en riktig inredningsnörd och musikfantast. Jag har ett stort fotointresse som jag förhoppningsvis kommer ha användning för här, men jag är fortfarande nybörjare med både systemkameran i handen och alla dessa program på datorn så vi får helt enkelt så hur det går. Jag håller en tumme för bra resultat! Jag kan vara på gränsen till för djup vissa stunder men samtidigt ser jag mig som en helt vanlig och enkel tjej som tar sig fram genom livets alla tillfällen med både bra och mindre bra utgångar, så  förhoppningsvis med den här bloggen kan både ni lära av mig och jag av er. Jag vill såklart att vi gör det här tillsammans.
Så, än en gång välkomna till min blogg här på Västerås tidning och är det någonting ni undrar över eller vill påpeka så är det bara att skriva en kommentar eller skicka ett mail, ni har adressen till höger. Kram på er!

Extrakolumn

Malin Welin, 21, skriver om inspiration, sitt intresse för kläder och mode, roliga utekvällar och de där vardagliga känslorna som ibland är så svåra att sätta ord på.
   När hon inte bloggar för Västerås Tidning så pluggar hon folkhälsa på Mälardalens högskola och försöker samtidigt att leva livet innan det springer ifrån henne.
   Vill du komma i kontakt med Malin gör du det säkrast på hennes mail: Maalinw@Hotmail.Com

Läs de fem senaste inläggen

Onsdag

Helg

Bilaga

/Global/V%c3%a4ster%c3%a5stidning/Banners/Tidningsst%c3%a4ll/sta%cc%88llbanner1-NY-1318.gif
/Global/V%c3%a4ster%c3%a5stidning/Banners/Lunchguiden-1319.gif
/Global/V%c3%a4ster%c3%a5stidning/MArknadsplatsen/Marknadsplatsen-1319.gif