Det är sommar och året är 1979 i Ohio, USA när en grupp (filmnördiga och därav filmtiteln) barn får vittna om en katastrofal tågolycka i filmen
Super 8.
Efter olyckan sker fler mystiska händelser i staden och den lokala polisen gör allt för att ta reda på vad det är som egentligen händer.
Det blir istället barnen som tar saken i egna händer och blir de förstående hjältarna som försvarar de utsatta och missförstådda.
För regin står
J.J. Abrams (Star Trek 2009) och för produktionen står bla
Steven Spielberg.
Som i alla Spielbergs filmer syns det tydligt vilket scenario och år filmen utspelas i och i
Super 8 får man glimtar av just de typiska Spielberg "hintarna" som till exempel ungdomar som lyssnar på sin Walkman .
Som barn var jag besatt av Sci-Fi filmer om utomjordingar och älskade Steven Spielbergs
E.T. (1982), (där barnen spelade huvudrollerna) och andra filmer som
Närkontakt av tredje graden (1977) etc.
När jag såg att Super 8 var på väg upp på bioduken och att Steven Spielberg stod som producent för den blev jag alldeles förväntansfull och glad. Nu var det ett tag sen Spielberg gjorde en av sina klassiska alien-filmer. Jag söker den där nostalgiska det är helg-jag har lust att titta på en alien-film-känslan.
Super 8 bidrar inte med något nytt eller annorlunda. Den är inte olik någon film du redan har sett. Den vågar inte riktigt bryta ut heller. Det blir aldrig riktigt läskigt. Spänningen som finns i E.T. och i Närkontakt av tredje graden finns inte i lika hög grad som i den här filmen, förutom när man undrar om man får se utomjordingen som härjar och i sådana fall hur den kommer att se ut.
Men det gör inget att den här filmen inte kommer med något nytt.
Man får helt enkelt hantera det på två olika sätt. Antingen vill man se en banbrytande Sci-Fi film med mycket actionscener och grymma specialeffekter eller så vill man se den här och ta emot den som den är med alla sina typiska amerikanska småstadscener, Diners, ett gäng nördiga och charmiga barn i huvudrollerna, en egentligen ganska så snäll alien och en mystisk atmosfär som ligger i småstadsluften.
En sån där back in the days-Steven Spielberg film, ni vet. En sån som jag fortfarande väntar på att han ska regissera igen.
För mig var den här filmen det närmsta jag kunde komma mina förhoppningar.
Så jag valde att se
Super 8. Med nostalgiska ögon förstås.
